söndag 30 augusti 2009

Filmstjärna??

Som jag skrev om tidigare, så fick jag chansen att åka med en av sambons kompisar i hans race-miata på två varv runt Knutstorp Ring. En racing-bana nere i Skåne. I det blogginlägget så nämnde jag att det fanns en film från detta spännande event. Nu ligger den ute på You Tube.

Med andra ord är jag numera en filmstjärna av rang… I och för sig så syns jag inte i bild. Tyvärr så hörs jag… Men bortsett från det så tycker jag att jag gör en strålande insats! Jag är redo för min Oscar…

Som jag skrev tidigare – det var grymt skoj!! Jag vill definitivt åka fler gånger.


Håll till godo: Räser-Karin in action



Jo, jag vet att jag i filmen låter som en tråkig tönt som inte alls ser fram emot det hela. Men det är det som är det finurliga. Det är det som visar på mina excellenta skådespelarfärdigheter…

måndag 24 augusti 2009

Simba 10 år


I torsdags, 20/8, skulle Simba ha fyllt 10 år. Det sorgliga är att han aldrig fick uppleva den dagen. Fast han lider nog inte så mycket av det. Det är nog mer vi som lider. Han var min lilla bäbis och jag saknar honom så fruktansvärt.

Jag gick igenom de digitala kort vi har på honom, och hittade en mängd favoriter. Jag har valt några som jag gärna delar med mig av (det var väldigt svårt att välja). Andra bilder har ju redan förekommit på min blogg.

På torsdag fyller Snöstorm 10 år. Hon kommer att firas såsom hon blev uppvaktad när vi hyllade Simba på hans 10-årsdag. Med kokt fisk som huvudrätt och vaniljglass till dessert. Godare kan det inte bli.

Så det här inlägget blir en hyllning till min lilla gullegris. Visst var han stor, med långa (väldigt vassa, enligt sambon) klor, päls som han gärna fällde och var bitvis rätt så gnällig. MEN å andra sidan var han helt underbar. Ni som känner mig vet hur mycket han betydde.

fredag 14 augusti 2009

Biten i baken

Vi har ett riktigt utedass vid vår sommarstuga. Ett riktigt eftersom stolen står helt ute i det fria. Riktigt nice faktiskt. Dessutom innebär det att den ”riktiga” toan, mulltoan (som faktiskt står inomhus), inte blir alltför blöt. Det kan den nämligen bli, och inte beroende på att det regnar in... (var det för mycket information, tro?). Med andra ord är utetoan en kisstoalett.

Det är inte bara vi som gillar vår tomt ute vid stugan. Det gör även ett gäng myror. Pissmyror. Många sådana. Och inte är de snälla, de bits hårt och sedan kliar det förbenat.

Tyvärr så har de båda ovanstående en förmåga att kombineras. Inte alls skoj, när man sitter där med rumpan bar och filosoferar över ditt och datt. Det brukar märkas när man drar på sig byxorna igen. För pissmyror gillar inte att komma i kläm. Det gillar det inte alls. Så då blir det såsom rubriken förtäljer, man blir biten i baken.
(Nu förstår jag varför de kallas för pissmyror…)

Och så säger de att ”Myror i brallan” är ett barnprogram.
– Icke!, säger jag. Det är snarare en skräckfilm…

tisdag 11 augusti 2009

Lätt att ta fel


I stugan har vi inget rinnande vatten, varför vi får ta med oss dunkar med dricksvatten. Utöver detta samlar vi regnvatten.

På bänken jämte kylskåpet står ena dunken med dricksvatten perfekt parkerad. Även vinboxen passar bra där. Problemet är ju att det blir väldigt lätt att ta fel. Och ni som känner mig vet att jag dricker extremt mycket vatten…


Ömsom vin - ömsom vatten...

Bildbevis - sjöräddningen


Efter några dagar kom sjöräddningsbåtarna tillbaka. Förmodligen för att kolla att vi var okej. Denna gång var vi dock säkra(?) uppe på land. Så inget sjöodjur i sikte denna gång.

fredag 7 augusti 2009

Sjöräddningen

För första gången den här säsongen har vi använt våra luftmadrasser. Innan har det inte varit tillräckligt med sol och/eller tillräckligt vindstilla för att man inte ska flyta iväg ut i Mälaren eller bli tvungen att slussa sig fram i Hjälmare kanal.

Luftmadrasserna är mera av flytfarkoster än madrasser. Den ena är en mycket svensk (gul och blå) fåtölj med burkhållare, och den andra är för att ligga på uppbyggd av nästintill enbart en massa burkhållare (se bild).

I alla fall, i dag var det dags att slappa lite i spat. Vi slängde oss i (läs: jag klättrade försiktigt nerför stegen och satte mig med ännu större försiktighet i flytfåtöljen), och väntade på att båtar skulle dyka upp som kunde ge lite berg-och-dal-bane-känsla. Vad ser vi inte då närma sig från Mälarhållet. Jo, sjöräddningen! Och inte bara en, utan tre (3) båtar! En av dem var dessutom gigantisk. Jäklar va snabbt de måste ha fått reda på att två sjöodjur plötsligt hade dykt upp i Arbogaån…