Vad menas – egentligen?

En kollega till mig undrade häromdagen om jag hade klippt mig. Och jo, det hade jag gjort veckan innan.
– Tycker inte du också att man ser rätt så barnslig ut i ansiktet när man nyligen har klippt sig?, frågade hon.
– Näe, sa jag, det tycker jag inte.
– Jo, lite barnslig, fortsatte hon. Och lite rund i ansiktet, la hon till, att man ser rundare ut.
– Näe, sa jag återigen, det tycker jag inte (jag har inte sånt varierat språk som ni märker…). Det har jag aldrig tänkt på, la jag till.

Några timmar senare slog det mig: Vad menade hon egentligen? Var det en pik om att jag såg barnslig och rund ut? Eller vad? Vad tror ni (tar gärna emot synpunkter)?

Antingen har jag väldigt bra självförtroende som inte ens tänkte tanken att hon försökte påpeka att ansiktet mitt var knubbigt och barnsligt. Eller så är jag väldigt trög (eller långsam, som min sambo skulle uttrycka det)…


Nä, ni får ingen bild som bevisar att hon hade rätt – eller fel. Istället får ni chansen att se prov på äkta barnslighet. Rättare sagt, något som är barnsligt roligt.

Räser-Karin har nämligen varit i farten igen. Denna gång åkte jag med sambon när han körde slalombana med vår lilla bil. Och jäklar vad fort det gick!!

Räser-Karin åker med sambon i vår Miata i slalombana.

(Fast det tar mig emot, måste jag erkänna att sambon är otroligt duktig på att köra bil. Jag visste inte att han var så pass säker bakom ratten som han bevisligen är.)

En riktig grabb

Det har visat sig att Morris helt klart är en kille, om man nu tvivlade på det. Kanske inte om man har läst tidigare inlägg om vilka drag han har tagit efter mig och sambon...

Men jag har fått ett ännu tydligare bevis på att han äger en Y-kromosom. Ja, jag kanske är lite sexistisk, men det bjuder jag på.

Morris har nämligen redan tagit sig in innanför mina trosor. Jo, det är sant. Nu kanske man kan undra vilken typ av förhållande vi faktiskt har. Men jag kan lova att det är helt oskyldigt.

Det är väl inte för inte som de säger att curiosity killed the cat…


Detta drag är något han i alla fall inte har fått från mig… Bilderna här nedan påvisar dock ett annat intresse som både Morris och Snöstorm verkar ha. Vet inte varifrån de kan ha fått smak för Staropramen…?

Vilken date!

I fredags var jag och min kompis på världens date. Vet inte vad man ska kalla den. Inte dubbeldate. Nä, snarare dubbeldate2. Vi dejtade nämligen fyra charmiga gossar. Eller snarare – män.

Två var riktigt snygga (eller som en släkting till mig skulle säga: såg mycket trevliga ut), en rolig som få och den fjärde som Bamse ungefär. Stor, stark, snäll och gullig. Och alla fyra hade sådan utstrålning och karisma.

För bra för att vara sant? Självklart!
Vi fick nämligen dela dessa charmknuttar med 3000 andra brudar. Vi var närmare bestämt på Ladies night, på premiären som var i Västerås (de sa att de la premiären här för att tjejerna i Västerås är något alldeles extra… och jag köpte det rakt av förståss…). Det var riktigt underhållande. Rekommenderas varmt! Men det är tydligen väldigt få biljetter kvar (om de inte redan är slut). Jag införskaffade våra för 4 månader sen och det var inga superplatser direkt.

Se http://www.ladiesnight.se/ för att spana in dessa charmerande artister (Martin Stenmarck, Andreas Johnson, Mikael Tornving och Magnus Samuelsson), ni kan även läsa Ladies night-bloggen.

Som ni ser på bilden här bredvid, så är det inte bara Ladies night-bloggen som är populär…

Arvsanlag

Morris är i alla fall definitivt sina föräldrars son. Han är oss upp i dagen. Han både äter, sover, fiser och skiter som oss. Och här står jag för ena hälften och sambon för den andra. Ni kan själva klura på vilken del som hänger ihop med vilken förälder (tips: mina egenskaper luktar inte…).

Upptäckte häromkvällen att Morris dessutom gillar att kolla på TV (vilket ingen av våra tidigare katter har varit intresserade av). Och tyvärr bevisar även det ovanstående tes, även om jag gärna skulle vilja hävda att sådan fulkultur skulle vi aldrig ägna oss åt…

Namnet hans

Vi fortsätter med att ge lillkissen anlag för störd personlighet. Vi börjar vela – igen. Vi kanske ska byta tillbaka till Snickers. Eller ska han heta Smirnoff? Dessutom har vi en tendens att säga Morris fel, vi skiftar runt bokstäverna. Resultatet blir Mirro.

Det funkar bättre och bättre med introduceringen av nya familjmedlemmen, fast Snöstorm går fortfarande undan. Morris trivs dock finfint. Just nu ligger han inkrupen i tvätthögen (de där rena kläderna jag inte har vikt ihop än…).

Personlighetsklyvning + Nu går det bättre

Är rädd för att vi har lagt grund för personlighetsklyvning hos vår nya, lilla kisse. När han sedan går hos sin terapeut så har han all anledning att skylla på sin barndom, ja, främst på sina föräldrar (jag och sambon). Vi har nämligen bytt namn på den lille kraken.

Vi kom på att han inte var någon Snickers. Men en Morris är han. Tror vi. I alla fall tills vi på nytt försöker störa hans självbild.

Nä, han morrar inte, utan det är från bilen namnet kommer. Och så lät det bra. Det var sambons idé. Det lustiga är att det är han som har svårt att komma ihåg namnet. Varje gång han kallar på lillskrutten så säger han Snickers. Inte konstigt om Snick.., nej jag menar Morris, får psykiska men.

Som tur är så går det mycket bättre nu mellan nya och gamla katten. Snöstorm tolererar Morris, så länge han inte kommer för nära. Då morrar hon lite dovt och går sedan iväg. Istället för att oroa oss för att hon attackerar lillkillen, så tycker vi nu att hon bör ta befälet och säga ifrån till honom på skarpen. Visa att det är hon som är högst i hierarkin. Näpp, vi är aldrig nöjda…

Tack för alla tips, råd och uppmuntrande ord vi har fått! De har definitivt hjälpt.

Kattastrof?

Det går inte så bra som vi hade hoppats och trott, med att introducera den nya katten. Snöstorm gillade inte alls att få ett syskon/en lekkamrat. Hon ser honom som en inkräktare på hennes revir. Så hon reagerade såsom hon gör när en annan katt kommer in på innergården. Snickers (nya katten), fick springa in under en byrå för att komma undan. Vi hade gjort så att Snickers enbart fick vistas i en del av lägenheten medan Snöstorm kunde komma in till den delen om hon ville. Det ville hon – men tydligen bara för att jaga bort nykomlingen.

Så nu är han i gästrummet (se bilden) med stängd dörr och vi turas om att vara där inne med honom, medan den andra är här ute med Snöstorm. I dag har hon fått komma in i ”hans” rum då han har varit i kattburen, för att hon ska få nosa på honom. Att han är i buren verkar inte innebära något hot. Tvärtom. Tyvärr. Hon förstår inte att han ska vara kvar här. Det är som att se en annan katt på kattpensionatet eller på en TV.

Vi är nu riktigt oroliga för att det inte ska gå. I så fall måste vi lämna tillbaka honom. Och någon mer katt kommer vi aldrig att kunna skaffa som syskon/lekkamrat till Snöstorm. Som ni ser är Snickers väldigt söt. Och han har blivit riktigt gosig. Då spinner han som ett helt tröskverk. Att skiljas från honom vill vi verkligen inte. Så nu håller vi nervöst våra tummar.

Dock har vi firat hans ankomst. Vi har ätit Snickers…


P.S. Upptäckte att jag pekade ut fel katt på syskonbilden i det tidigare inlägget. Snickers är längst upp till vänster.

Paff, rörd och glad

Häromdagen skulle jag hjälpa en kollega. När jag kom in på hennes kontor så låg där två, små paket inslagna i omslagspapper för barn. Åhh, är de till mig för att jag hjälper dig, sa jag lite skämtsamt.

Min jobbarkompis berättade att det är lätt för det äldre syskonet att bli lite avundsjuk när den nya bäbisen kommer och får all uppmärksamhet och presenter. Smart tänkt, sa jag.
– Så jag köpte därför paket till dem båda, fortsatte min kollega.
– Va snäll du är som även tänker på syskonet, svarade jag.
– Så det är lite kattsaker i dem, sa min jobbarkompis vidare.

Kattsaker? Till en bäbis? Verkar ju lite konstigt, tänkte jag.

– Så varsågod, avslutar hon.
– Va, är det till mig? Till mina katter???, fick jag fram med största förvåning i rösten.
– Jo, du skrev ju att det är en ny bäbis du ska få. Så då tänkte jag att det var på sin plats att ge bäbisen en present, säger hon.

Själv står jag där med gapande mun, innan jag ger henne en stor kram och tackar henne innerligt (är, ska jag erkänna, lite rörd).

Jag kan lova att hon i och med detta hamnade högst upp på min jobbprioriteringslista. När hon behöver hjälp, är jag där på stört…

TACK, M!!!


P.S. I kväll får vi hämta vår nya familjemedlem, Snickers. Det är såå spännande! Och nervöst. Hur ska han och Snöstorm gå ihop? Det här var varit den längsta veckan jag någonsin har upplevt. Trots att det nog är den kortaste ”graviditet” någon har haft. Två kollegor är gravida (på riktigt). De får vänta läääänge…

P.S. igen: Ni kommer nog få stå ut med att de närmast inläggen kommer att handla om mina små älsklingar. Med förhoppningsvis lite roliga kort.

Vi väntar tillökning!

NU har vi bestämt oss!


Flera har frågat och undrat om vi ändå inte ska skaffa. Vi har väl sagt som så att vi inte har varit mogna, utan vill vänta och se. Känna efter om vi verkligen vill. Nu vill vi! Nu vill vi ha en liten, söt bäbis.

Så nu ska Snöstorm få ett nytt syskon. Som tur är behöver vi inte vänta länge. Redan på fredag får vi hämta hem honom. Han är då 3 månader. Och han är bedårande söt.

Han är liten och ganska tunn. Han är svart och vit, och verkar ha en hel del energi. Nu hoppas vi bara att han ska gå väl ihop med Snöstorm. Hon kommer nog att bli ett mellanting mellan storasyster och surrogatmamma, om hon godkänner honom vill säga. Men det ska nog gå bra.


Bilderna är tagna av katthemmet. Han har 3 brorsor och en syster. Vår lilla sötnos är han som är längst fram till vänster.