tisdag 27 oktober 2009

Pensionärsvarning

Man har ju oftast en uppfattning om hur man är och hur man lär agera i vissa situationer. Själv var jag övertygad om att jag givetvis skulle göra utflykter och se och uppleva saker på utlandssemestern. Tills vi var iväg förra året till Kanarieöarna och använda hyrbilen två halvdagar fast vi hade bilen hela veckan...

Och nu har det hänt igen. Och denna gång är det riktig pensionärsvarning. Vi har nämligen bokat samma semestermål i år igen. Och inte bara samma ö. Utan även samma lilla by. Och inte bara samma lilla by. Utan även samma hotell.

Japp, så även i år ska vi njuta av Vings koncept SunPrime Resorts – semester för vuxna. Om ni spanar in bilderna på SunPrime Resorts Playa del Cura samt lägger till att det serveras gratis Cava (spanskt mousserande vin) till frukost (+ att en av världens bästa reseförsäljare jobbar där), så förstår ni varför vi återvänder.

(Eftersom vuxengränsen går vid 12 levnadsår, så kan jag ta med sambon…)

Ja, visst är det är kul att se lite nya miljöer då och då…? Säger vi som varje sommar tillbringar flera veckor i samma sommarstuga och ska alltså iväg i år igen till samma ställe som sist…. Fast denna gång kanske vi åker iväg på utflykt två heldagar…


En till pensionärsvarning – Bokade resan tidigt
Vi bokade fasktiskt denna resa för ett halvår sedan. Det är ju helt sjukt tidigt. Vem kan veta vad man gör så långt fram i tiden? Ja, jag och sambon har vetat det ett tag. Det visade sig dessutom att vi tog de två sista flygstolarna på den flighten. Det bevisar alltså att det finns ännu galnare galningar än oss… (svårt att tro…)

fredag 23 oktober 2009

Inget Blog Award?

Nu måste det ha blivit något fel! Ett stort misstag har tydligen begåtts.

Vecko-Revyn genomför en stor bloggtävling varje år med en mängd klasser. Och jag vann inte! Inte i en endaste kategori! Jätteskumt. Jag blev faktiskt inte ens nominerad. Svårt att förstå, jag vet, men det är helt sant.

Jag var totalt övertygad om att jag skulle åtminstone bli nominerad (och självklart vinna), i kategorin Årets Fashionista. Det vill säga bästa modebloggen.

Jag menar, jag har ju visat på en mängd olika intressanta kreationer. Självfallet är följande outfits nyskapande, intresseväckande och trendiga(?)…:
  • Absolute Fabulous – Helt hysteriskt (inspiration från TV-programmet)

  • Fame

  • Hawaii-girl

  • Street kid in New York

De tre översta har ni ju redan kunnat beskåda och beundra. Sistnämnda ser ni här bredvid.


Så, är det någon som nu kan invända mot att det egentligen borde ha varit JAG som vann? Årets Fashionista borde således ha hetat Karin kåserar…


P.S. Kreationen Grodan kommer att komma i ett senare inlägg – tror jag, och i så fall får ni även veta var jag får min inspiration ifrån (läs: varför jag har dessa konstiga kläder på mig).

måndag 19 oktober 2009

Återträff – del 2

Återträffen blev skoj! I och för sig var jag och min barndomskompis, hon-som-har-stått-ut-med-mig-så-länge, inte med på själva återträffsmiddagen. Middag hade hon, jag och sambon här hemma istället. Innan vår lilla tete-te (hur stavas det egentligen?), hade vi fördrink med några gymnasieklasskompisar som skulle på återträffen. Och efter vår middag passade det ju bra med en liten förfest innan vi drog till krogen (diskot som vi äldre brukar säga…), där återträffen höll hus.

Med två förfester så förstår ni att jag tycker att kvällen blev lyckad… För att spica upp det hela lite ytterligare, så var min första pojkvän med på förfest nummer 2 och sedan med ut.

På krogen stötte vi på några av våra gamla klasspolare, fast inte förrän på slutet. Själv så stötte jag ihop med två grabbar som var kompis med en gymnasieklasskompis till mig. Så vi var på en del fester ihop på den tiden. I och med att de stod och pratade med en av dem som var med på förfest nummer 1 (är det nån som hänger med?), så gick jag fram och snackade lite.

Det visade sig att ingen av dem kände igen mig. Lite komiskt eftersom en av dem har pluggat i Linköping precis som jag och att vi då snackade några gånger. Ännu roligare var att den andre killen har jag pussat på, på en fest på gymnasiet. Han tyckte att enda sättet för honom att komma på vem jag var, var ju att göra om det hela… Jag lämnade dem i ovisshet.

Så är det en komplimang att de inte kommer ihåg en, eller är det ett tecken på att man antingen var rätt så ointressant då eller att man numera är en grå, tråkig tant? Grabbarna var i alla fall riktigt schyssta, de gav mig komplimanger när de försökte minnas mig.

I och med att jag hade två förfester här skulle man kunna tro att även en efterdito skulle äga rum i mitt casa. Trots att flera av klasskompisarna föreslog det (jag bor väldigt nära), sa jag faktiskt nej (och det är ganska imponerande att jag lyckades med det, vilket hon-som-har-stått-ut-med-mig-så-länge definitivt kan instämma i).


Hittade tidigare inskannade kort från gymnasietiden, för er att ”beundra”...

fredag 16 oktober 2009

Återträff

I morgon ska jag på återträff med nian, både min gamla klass, parallellklasserna samt nior från några andra skolor i stan. Nu kan det ju inte ha varit så länge sen vi sågs, eftersom jag slutade väl nian för knappt 10 år sen? Nähä, inte det. Det är tydligen 20 år som har gått.

Det är bara en enda som har stått ut med mig så länge. Man kan säga att hon är väldigt tapper, förstående och snäll som har orkat bära det oket… Eller är det tvärtom…?

Jag tänkte som så att det vore ju rätt skoj om man hade uppgraderat sig lite sen sist, när man träffar sina gamla klasskompisar. Så tills i morgon ska jag vara känd, rik, smal, framgångsrik, populär och omtyckt, snygg etc. Och jag har jobbat hårt på det där.

Jo, jag har jobbat extremt mycket på detta, i alla fall den sistnämnda egenskapen – etcetera. Det kändes som rätt sak att ta tag i först (de andra gav jag upp redan innan jag började). Speciellt eftersom jag inte har någon aning om vad det är. Så man skulle kunna säga att jag har lyckats med målsättningen att vara just etc…



Nästa steg är ens outfit. Det var extremt länge sedan jag var ut och svängde på mina lurviga. Så vad är modernt i dag? Hade fundering på att välja kläderna som jag modellade i i ett tidigare inlägg. Men eftersom jag lånade de leopardmönstrade attiraljerna, så fick jag tänka om. Nu ska jag istället bära kreationen Fame. Snyggare än så kan jag nog inte bli…


P.S. Jag blev grymt oroad och besviken över att ingen frågade varför jag såg ut som jag gjorde när jag poserade i cerise top, leopardskärp, illgröna tights och med cigarett och champagneflaska i högsta hugg. Hmm, undrar vilken bild folk har av mig, egentligen, om man tror att det är så jag brukar se ut…?



Jag förstår inte riktigt varför jag visar de här extrema bilderna...

torsdag 15 oktober 2009

Morris idol

Morris har nu bott hos oss i en dryg månad. Förutom att han hunnit bli ordentligt större än när vi hämtade honom, så har han skaffat sig en idol. Och återigen så är det varken mig eller sambon det gäller.

Självfallet är det storasyster, Snöstorm 10 år. Han är såå betuttad i henne. Stryker sig mot henne så pass att hon nästan hamnar in i väggen. Och kurrar givetvis högt. Sedan vill han även leka & busa med henne, vilket i praktiken betyder slagsmål.

Problemet är att Snöstorm inte ser Morris som en smickrande beundrare. Nä, för henne är han snarare en stalker. En stalker som är på henne nästan hela tiden. Han ska dit och trängas och stångas. Och inte förstår han några vinkar heller, hur fina eller fula de än är. Morris är väl en typisk, dryg lillebrorsa som väldigt gärna vill hänga med storasyrran.

Så vi måste putta undan Morris då och då för att Snöstorm ska få lite space. Och stackars Morris är ju bara ett fan som dyrkar sin idol. Som vill gosa, pussa och krama sin hjälte, ibland (rätt så ofta) lite mer åt brottarhållet. Snöstorm hade nog uppskattat om det hade varit möjligt att införa besöksförbud.

Så när vi ska iväg på semester måste vi förmodligen boka två rum på kattpensionatet. Annars är det nog risk för ett äkta cat fight…

söndag 4 oktober 2009

Kanelbullens dag


Ville påminna om att det i dag är kanelbullens dag. Alltså en dag som bara måste firas! Och som synes så är jag snabb på att försöka lägga beslag på bullen.

Men det är inte enbart mitt favoritbakverk som har sin bemärkelsedag denna dag. Det är nämligen även djurens dag. Något som jag inte hade en aning om innan i dag. Förstår inte hur jag har kunnat missa det egentligen. Hoppas verkligen inte att det säger nåt om mina prioriteringar! För jag väljer mina djur (inklusive sambon…) framför alla kanelbullar i världen (och det säger en hel del…)!

Och för ovanlighetens skull är det ingen av mina små bäbisar som får agera bloggmodell.







fredag 2 oktober 2009

En fotomodell i familjen!!

Äntligen! Äntligen har det hänt! Det var på tiden, måste jag säga.
Vi har nämligen, numera en fotomodell i familjen. Jajamänsan! Svårt att tro? Självklart! Men som de säger: Undrens tid är inte förbi.

Nu kanske ni tror att det handlar om bilder i familjealbumet. Ånej. Det här är nämligen på riktigt. Det är en proffsfotograf som har plåtat, det handlar närmare bestämt om en kalender som kommer att säljas (jo, för äkta pengar). Återigen nej, jag varken ljuger eller överdriver (som om jag någonsin skulle göra nåt sådant…). Jag ser den här kalendern som startskottet på en karriär som kommer att sopa banan med de där benranglen som annars brukar posera framför kameran. Äntligen är det familjen Eckemarks tur!!!

Som de flesta förmodligen redan har räknat ut, så handlar det tyvärr inte om mig (bilden får väl symbolera mitt sista, småtaffliga försök att hålla kvar vid modelldrömmen…). Sambon? Nää, inte han heller. Det är givetvis nytillskottet i familjen som är stjärnan: Morris.

Som ni har sett i tidigare inlägg så gör han sig väldigt bra på bild (kan i och för sig ha varit att det är en otroligt duktig, skärpt och talangfull fotograf som har tagit korten här hemma…). Huskatten, katthemmet från vilket vi har fått honom, gör varje år en kattkalender. Och för år 2010 är Morris inte bara med – han tronar på förstasidan! Tillsammans med sin brorsa, han som är nästintill identisk med vår gullekatt.

Så nu hoppas jag att många vill köpa den här kalendern, och på så vis stödja Huskattens jobb med att ta hand om herrelösa katter. Men framförallt: För att Morris är med! Det här är första, och förmodligen enda, gången pengar kommer att tjänas tack vare skönhet i den här lilla familjen.

Och nåde den som använder kalendern, och vänder blad vid varje månadsskifte. Låt bli! För självklart måste Morris Eckemark (sen han blev erkänd fotomodell har han mitt namn som efternamn), synas varje månad…!