Blog Award

För ett år sen berättade jag hur förvånad jag blev över att jag inte ens blev nominerad till nåt av de olika blog awardsen som årligen delas ut. Jag som platsade i flera olika kategorier (förmodligen alla, när jag tänker efter…).

MEN, nu har jag faktiskt fått ett! Jo, det är sant, se nedan. Stort tack till Dhurata – Modekatt! Du förgyllde min dag – du fick mig att känna mig glad, överraskad, stolt och rörd! Speciellt då vi inte ens känner varann.

Sju saker om mig själv som inte alla känner till:

• Jag löser korsord innan jag ska somna – helst svåra sådana.


• Mina fötter är alltid antingen kalla som isbitar med stelfrusna tår, eller brännande glödheta.
  
• Jag avskyr käckhet (speciellt på morgonen), jag tycker det känns falskt.


• Jag dricker kopiöst med vatten, eftersom jag nästan alltid är törstig.


• Jag gillar inte att man ska mysa på fredagar, äta och dricka gott på lördagar samt ha s.k. söndagsmiddag. Jag tycker man lika gärna kan äta och dricka gott en tisdag.


• Jag gillar inte att få order, jag gillar att ta egna initiativ och se vad som behöver göras. Självfallet även i dialog med andra.


• Jag gillar logiskt tänkande och struktur, men jag gillar inte rutiner – att man gör mer eller mindre samma sak varje dag. Jag behöver omväxling och flexibilitet.
  

Nu läser jag väldigt få bloggar. Men dessa är jag inne på då och då och som jag tycker förtjänar ett bloggpris:

• By a’ Bladet – Tar upp aktuella händelser och skruvar till det några varv så att det blir härlig humor av det (tips: ställ er på de länkar som är med i inlägget och se längst ner vilken artikel det syftar på för att förstå vinklingen – det är då det blir roligt).


• tibergs blogg – Humor baserat på nyheter.


• White Peal – Eftersom den ger tips, stöd och uppmuntran till alla som har segelbåt. Jag har det inte (är ingen båtmänniska), men jag ser att bloggen betyder mycket för de som har det. Själv läser jag den för att få reda på vad min kompis har hittat på sen sist. Dessutom är den stilren och snygg designmässigt sett.


• Modekatt – Har två otroligt söta katter. Och de förekommer ofta på bilder i olika situationer. Så jag går in och bara njuter av dessa underbara varelser.

Filmbevis

För er som – liksom jag – behöver piggas upp lite.

Här kommer två snuttar film där sambon tar sig en svängom på dansmattan. För att han ska ha möjlighet att dementera att det verkligen är han som figurerar i filmen, så syns inte hans ansikte (för säkerhetsskull har jag kapat av hela huvudet).

Ena filmen visar på svårigheten att få stegen att se ut som dans… Den andra visar på hur lätt det är att göra fel och hur man då ännu enklare kommer ur sin rytm. Den senare visar dessutom prov på filmarens sångbegåvning… Och jag dementerar alla elaka rykten som säger att det är jag som står bakom kameran (=mobilen). Det är mer troligt att det antingen är Morris eller Snöstorm, för jag har en mycket bättre sångröst än så där… Och den som inte tror på den teorin, så är mitt nästa förslag att jag sjunger falskt med flit…

Så höj volymen "and feel the beat".

Give me five!

Give me five! - är sambons nya favorituttryck.

Varför? För att få godis...

- Give me five!, uppmanar han Gula Gubben.
Och gubben svarar så snällt...

Från Ful till Gul Gubbe

Vår förra lägenhet låg ganska nära en relativt stor godisbutik. Den hette Karamell-Farbrorn. En farbror som tillhandahåller karameller? Det är ju urdefinitionen av en ful gubbe. Alltså brukade vi kalla affären Fula Gubben. (Visst är vi väldigt logiska…?)

Nu är det närmre till ICA och Konsum, så vi brukar inte ta oss till Fula Gubben längre. Men nu har vi istället börjat använda oss av Gula Gubben.

Sambon fick i födelsedagspresent denna gudomliga varelse. Den producerar nämligen godisar: m&m. Det är bara att trycka ner hans arm (Gula Gubbens alltså, inte sambons. Jag har testat, men det funkar inte…). Och nu är den precis påfylld (av någon underlig anledning tog den första omgången slut…). Så jag säger bara: M&Mmmmmmm.

Lite feltolkat...

Jag registrerade min blogg hos Twingly häromdagen. Det var när jag länkade till vlt-artikeln om buss istället för tåg, eftersom man på så vis kunde hitta mitt blogginlägg från den artikeln.

I alla fall så rankar Twingly bloggar. Hur har jag ingen aning om. När man har registrera sin blogg så får man den rankad. Jag tyckte det var väldigt konstigt att jag rankades som nummer 1. Jag hade misstänkt att bloggar som läses av många tusen fick hög ranking, och min som dels läses av några färre tusen(...) och dels precis hade blivit registrerad, borde få en lägre ranking.

När jag sen kollade de högst rankade bloggarna hos Twingly, så upptäckte jag: De hade alla rankingen nummer 10. Oooops, så fel man kunde ha...

Ringarna – del 2

Vi skulle ju beställa förlovningsringar efter att ha kommit hem från semestern. Utbudet var lite större, och det var lite svårare än vad vi trodde. Så det blev inte gjort direkt efter hemkomsten.

Svärmor tyckte att vi väl skulle fixa dem innan nyår. Och jo, det skulle vi givetvis. Dagen innan nyårsafton fick vi dem. Och det var nog i senaste laget.

Inte bara för att vi ville ha dem till det nya årets start, utan p.g.a. den symboliska ringen. Jag har ju tidigare berättat att den ändrade färg rätt snabbt från guld till silver. Men nu är större delen av ringen bronsfärgad. Och inte nog med det. En efter en av ”diamanterna” har trillat dän. Och jag tyckte det vore rätt nice om jag hade en ny, innan den gamla var helt stenfri.

Men det var ju lugnt. Av de från början 7 ”diamanterna”, så fanns det hela 3 stycken kvar. Vi hade förmodligen kunnat vänta – i alla fall någon vecka till…

URK

Jag pendlar två ggr/vecka till Eskilstuna (från Västerås). Skulle dit i torsdags. Fuktigt och kallt väder hade bildat is på tågens strömavtagare (vilken teknisk kompetens jag har, va…). Så de var inställda. Ersatta med buss. Kom dit 5 minuter innan avgång. En buss åkte precis när jag kom dit(se Fullt, trångt och kallt - vlt). Den var full. Nästa buss? – Vet inte när den kommer, säger Tågvärden, vi går in och väntar för det kan dröja. Det dröjde. I alla fall 20 minuter. Bussen startar och far iväg. Då börjar det.

Färden dit
Man sitter en våning upp i bussen. Relevant, undrar ni? Ja, menar jag. Gungandet förstärks. Och bussen gungar. Och jag börjar må illa. Och inte kan man se nåt av vägen. Jag mår mer illa. Urk. Vi kommer äntligen fram. Skönt! Men. Jag är en halvtimme försenad och jag mår illa. Urk!

Färden hem
Jag sitter på bussen. Innan bussen startar börjar jag messa. Inte smart. Jag vill skriva klart det sms:et. Ännu mera osmart, för bussen hinner börja köra. Bussen tar vägen genom stan. Där är det kullersten. Sedan är det rondeller. Inte bra. Jag mår illa. Denna gång måste bussen ta vägen över Kolbäck. Relevant? Ja, det är en omväg. Istället för 40 minuters bussväg, skumpar vi fram i 1 timme. Urk. Vi är till slut framme. Skönt. Men. Jag mår illa. Mår illa resten av kvällen. Urk!


Brukar jag bli åksjuk? Ofta har jag kunnat läsa när jag åkt bil, del av turen i alla fall. Jag brukar dock undvika det när jag kör…


Ser inte bra ut inför framtiden
Jag jobbar på en högskola och den är uppdelad på två orter: Eskilstuna och Västerås. Eftersom både anställda och studenter behöver ta sig emellan orterna, så har högskolan ordnat med gratis resa däremellan. I flera år har det varit gratis tåg, alla avgångar under terminstid. Super!!

Nu är det slut med tågen. På måndag börjar ett nytt avtal. Tågen ersätts med bussar, 10 avgångar/dag, måndag-fredag under terminen. Undrar hur det blir…?

På tåget har jag kunnat läsa: Perfekt! Jag har ganska ofta (eller i alla fall då och då…), läst jobbmaterial ena vägen. Hmm, undrar om jag kommer att kunna läsa på bussen…?


Så mina funderingar och känslor inför mitt framtida pendlande? URK!

OJ! Vilken webb master jag är…

Nu har till och med jag gått med i Face book.
Ni vet, det här med internet är inte det lättaste att förstå sig på… Så det har tagit några år för mig att klara av, och våga, gå med… Att jag sedan normalt sett arbetar som informatör och främst med webben, bevisar enbart att jag lägger allt mitt krut och webbintelligens på jobbet...

Nu försöker jag bara förstå vad jag ska göra där. Jag har dock lyckats lägga upp några bilder på kissarna. Skulle inte förvåna mig om jag gjorde fel…

Som om detta inte var nog, så har jag gått med i LinkedIn: ”Over 55 million professionals use LinkedIn to exchange information, ideas and opportunities”. Så det är nog som Face book, fast något fokus på den professionella delen. Så nu måste jag väl ha återtagit en del av min yrkesheder, den som fick sig en stor törn när jag hade (har) problem med dessa nätverk…

Dancing Queen + King?

I julklapp fick jag en dansmatta till Nintendo Wii. På den är det pilar fram, bak, vänster och höger, dessutom håller man en kontroll i varje hand. Sedan väljer man en låt, ungefär som en juke box. I takt med låten visas det på TV-skärmen vart man ska stampa eller vilken hand man ska skaka. Och sen ska det helst se ut som dans, och inte bara en massa kaotiskt stampande och viftande.

Det här är helt suveränt skoj! Jag har nog kört varje dag sen jag fick den (använder den ofta som ett work out pass). Och inte bara jag, utan även sambon som inte direkt är känd för sin dansförmåga... Och vi blir bättre och bättre på det.

Som synes är vi inte ensamma om att gilla dansmattan i familjen. Morris har börjat lägga sig där, inte helt optimalt när programmet är igång eftersom man väljer låt och svårighetsnivå med pilarna, vilka han då ligger på. Morris må vara sötare när han använder dansmattan, men vi är lite mer rörliga…


När man dansar får man lite kommentarer av en mörk mansröst: ”You’re 100 % awesome!” eller ”You’re the bomb!” eller “You’re smoking”. Sedan kan man få de mindre positiva kommentarerna ”Come on, and feel the beat!” eller ”You’re in danger.”.


Utmaning
Vi kopplade upp vårt Nintendo Wii mot nätet. Och helt plötsligt när vi höll på och dansa häromdagen så kom det upp en varning på skärmen. Det var någon utifrån som ville utmana oss! Och det verkade inte som om man hade nåt val. Det visade sig att utmanaren hade lite mer erfarenhet än vi. Det var nog på expertnivån, för det gick grymt snabbt och det var steg i princip hela tiden. Man kan lugnt säga att jag förlorade stort. Jag var så pass dålig att jag inte ens fick köra klart. Strax efter när sambon körde, fick även han en utmanare på halsen. Det gick lika bra för honom som det gick för mig.

Så hur ser det ut? Som dans eller bara en massa kaotiskt stampande och viftande? När man går upp en svårighetsnivå ser det definitivt ut som det senare. Och då är det de mindre uppskattande kommentarerna som man får…

Ett katthem har brunnit ner

Tyvärr har ett katthem brunnit ner, Katthemmet Kompis i Nybro. Som tur är så har flera katter kunnat räddas. Dock har några sprungit ut i skogen och de vet inte hur många som har avlidit. Dessutom brann hela deras stora matförråd upp.

Ni som känner med dessa stackars katter, har möjlighet att bidra. Dels kan ni gå in på http://katthemmetkompis.blogg.se/ och se vad de behöver få skänkt. Dels kan ni vara med och bjuda på kattsaker till förmån av Katthemmet Kompis: Auktion på Tradera.

Precis nu hoppade Morris upp i mitt knä (se bild), vilket gör skrivandet rätt svårt, men väldigt mysigt. Han är från ett katthem i Västerås. Han, hans 4 syskon och deras mamma hämtades från ett vanvårdat hem när han var en dag gammal. Nu är han 7 månader, rätt stor, men fortfarande väldigt lekfull. Dessutom är han otroligt sällskapssjuk och gosig!