Omodern

Nu ska de lägga ner musikradioprogrammet Tracks, enda kopplingen till ny musik (för min del). (Tyvärr har jag dock en tendens att glömma bort att lyssna på det.) Så jag kommer att ha ännu mindre pejl på ny musik.

När jag dansade så blev jag uppdaterad på nya låtar - modern dunka-dunka med andra ord. Det var riktigt bra. Roade min danskompis några gånger, när jag avslöjade genom min okunnighet hur omodern jag egentligen är.

"Min" dansskola avslutade varje termin med att en (eller rättare sagt flera, eftersom skolan har rätt många grupper) uppvisning(ar). Och då klädde man ut sig efter ett visst tema. Och det är därifrån korten kommer. Inte ett försök att påvisa att jag är modern. Att jag tror att grodklädsel, piratdito eller svart & rött med julklappar är det som gäller just nu...

Har tidigare visat min känsla för mode...: Street kid i NY, Fame, Absolute Fabulous. vilka härstammar just från dessa dansuppvisningar.

Redan höst? Eller är jag bara lat?

Var ut och lufsade i helgen (=intervallträning). Då trampade jag på en massa gula löv. Va konstigt! Måste precis ha blivit höst. Eller var det väldigt länge sen jag var ute och sprang...?

Andra hösttecken

• Jag känner mer för rödvin än vitt vin.
• Det är läge att ta av sig vristlänken, för den fastnar numera bara i strumporna.
• Suget efter sommarstugan sjunker rejält.
• Dansmattan har plockats fram igen från klädkammaren.

Nån av er som har egna hösttecken, förutom de mer traditionella?

Nämen så fräckt...

I torsdags kväll var jag ut och åt middag i Eskilstuna med avdelningen. Mycket trevligt. Vi firade två som nyss hade fyllt 60.

Vi var 5 som samåkte tillbaka till Västerås, en bilfärd på drygt 30 min. Jag satt i mitten i baksätet med min chef på ena sidan.

Igår mejlade min chef mig och frågade om jag hade ätit glass på restaurangen. Vilken fräckhet, va? Komma med insinuationer om att det var trångt i baksätet... Att jag kanske hade ätit lite för mycket av det goda på kvällen...

Och hon lindade in sin fräckhet ganska snyggt med att hon ville veta hur mycket var och en var skyldig för sin mat. Hon är smart, min chef.

Hedrad

Jag glömde ju berätta att jag blev riktigt hedrad på bröllopet vi var på i England. Jag fick nämligen sitta vid honnörsbordet - top table. Tyckte jag var coolt. Har jag aldrig gjort tidigare.

Nu kanske nån tror att det enbart fanns ett bord på festen. Men så var det icke. Faktiskt. Dessutom hade jag en supertrevlig bordsherre. Super nice table gentleman, as we say in Swenglish...

Här jämte ser ni min hårdekoration lite bättre.

(Det fanns ett till, likadant kort. Fast inte helt likadant. Nån hade nämligen ritat dit (vilket är den enda förklaringen jag kan komma på...) en massa extrahakor på mig på det kortet. Tycker jag var taskigt. Kortet är numera raderat...)

Bergsklättring på Cat Bells

Lake District, där vi var för min kompis bröllop (se inlägget nedan), är väldigt vackert. Gröna kullar, höga berg, små vattenfall, vackra sjöar och slingrande vägar. Godis för ögat. Området är därför väldigt populärt att vandra i. Det ville vi oxå. Men man kan inte påstå att varken jag eller sambon är några vandrare, så därför skulle det vara sådär lagom tufft.

Vi anlände till England på torsdagen och tänkte vandra lite på fredagen. Men jag blev magsjuk - dagen innan bröllopet. Så det blev inte mycket med det.

Dagen efter bröllopet så anordnade föräldrarna till de lyckliga tu, en väldigt trevlig och god brunch. På eftermiddagen tog faktiskt sambon en liten walk med en forsande älv som sällskap, medan jag la mig och sov.

Cat Bells
På måndagen hade vi vår chans - och vi tog den. Cat Bells, vid Derwentwater utanför Keswick, hade vi fått rekommenderat, lagom utmanande.

Utmaning

Småregn på morgonen ökade dock under dagen. Regnet fick sedan sällskap av hård vind och dis, och därefter övergick det rinnande vattnet till hagel. Så vår vandring blev definitivt utmanande.
Och på vissa ställen var det verkligen bergsklättring.

Men vi tog oss upp - på båda topparna. På topp nummer 2 var det till och med svårt att stå upprätt p.g.a. vinden.

Men gissa om vi var stolta när vi både kom ner och sedan traskade genomblöta, inpå bara skinnet, tillbaka.

Några som inte hade några problem med klättring var fåren. De stod på de mest brantaste partierna, där man tyckte att de borde hasa ner. Vilket de självfallet inte gjorde (trots att jag gick fram och knuffade på dem..., de bara ruskade på sig och stångade mig nerför berget...).

Belöning
Sedan var vi givetvis värda belöning - Afternoon tea.

Mmmm, smarrigt!

Wonderful Wedding

I lördags var vi på ett Wonderful Wedding i Windermere, Lake District, England. Ett helt underbart ställe:

Det enda som var vackrare än stället och utsikten, var bröllopet, festen och givetvis brudparet själva. Snacka om PangBrud.

Outfit

Själv blev jag nöjd med min outfit fast allt var typ 10 år gammalt förutom min hatt-/hårkreation. Brudparet hade inte angivit någon klädkod fast de önskade att man bar hatt, vilket är vanligt i England. Många hade valt en liknande variant som jag. Man kände sig tjusigare med den på, så jag rekommenderar verkligen att ni testar till nästa fest (herrarna hade mer stophatt-modellen, men lite fjädrar i håret funkar nog bra för er grabbar med...).

Kjolen har jag använt flera gånger tidigare, men aldrig linnet, faktiskt. (Mamma, du kan klicka på bilden om du vill se en stor dotter.)

Toastmaster

Dessutom var jag toastmaster/toastmistress/toastmadame. Kärt barn har många namn... Själv gillar jag att jag i rollen mastrar varför jag föredrar den förstnämnda varianten. Dessutom hörde jag aldrig de andra varianterna förrän för typ 5-6 år sedan (och senast jag toastra innan denna gång var för fler år sedan än det).

Hur det gick? Det gick bra. Dock kunde min timing varit bättre, om jag ska vara självkritisk. Men mina små anföranden inför varje tal och sång är jag desto mer nöjd med. Trots att det var 10 tal och en 8 sånger, till skillnad mot brittiska traditionen med 3 tal och 0 sånger, så fick jag mycket komplimanger från de brittiska gästerna. Det värmde verkligen.

Sen var det dags för dansgolvet!

Morris hos oss 1 år

Nu har Morris-pojken varit hos oss i ett år. Precis i dag. Hipp Hipp Hurra!

Så hur är det? Han är fortfarande busig och gosig och sällskapssjuk. Tyvärr är han fortfarande på Snöstorm. Hoppar på henne bakifrån, vilket hon givetvis inte uppskattar. Så hon morrar och ibland fräser, och vi skäller på Morris. Är han väldigt lugn, då gillar Snöstorm honom.

Han gillar att lägga sig under saker. Ligger en tidning på golvet ska han givetvis krångla sig under den.

Ibland har man dock varit nära att sätta sig på honom.
Det tog ett tag innan jag hittade honom när han låg under vår bäddmadrass. Hur han nu lyckades kila in sig där.

"Oj då, pappas skjorta "råkade" trilla ner från stolen. Då måste den ju undersökas. In i armhålan. Usch, urk, det var inte smart... Snabbt ut igen..."

Katt som han är så gillar han att vila & sova. Katt som han är så är han nyfiken. Och dessutom vill han vara nära.

Trög eller långsam? - Igen

Nu är jag återigen trög - eller långsam. Det har jag verkligen svårt att fatta, att det händer så ofta. Dock har jag en tendens att glömma bort det, varför det inte kommer med här på bloggen. Mycket enklare att komma ihåg när sambon är trög (jag menar givetvis långsam...).

RU4REAL

Så står det i entrén på jobbet. Det är en ny gymnasieskola som heter Real (har ingen aning om hur det uttalas) som har flyttat in i samma hus som jobbet. Jag har dock inte fattat vad det står. Vad menar de? Fattar ni (vilket ni förmodligen gjorde skitsnabbt)?

Vad menar de med "Rufourreal"? Det är ju bara rappakalja. Jag erkände på fikat på jobbet att jag inte fattade vad det stod. Tyckte det var rätt modigt av mig att medge att jag var lite trög. För det tyckte några av dem att jag verkligen var, trög alltså. En suckade och smackade och skakade på huvudet åt mig. Många gånger. Ja ja, nu fick hon i alla fall känna sig smart. Och det kan jag bjuda på (kanske inte händer så ofta?).


Har du listat ut vad gymnasieskolan vill säga?
Jo:
Are you for real?
Varför? Inte den blekaste. Varför de skriver ihop R och U fast de är två separata ord? Inte den blekaste. Vad de egentligen menar med det och vill? Inte den blekaste.
Förmodligen är det deras antagningstest. De kanske har fått så många ansökningar från overkliga personer tidigare...?

En Beautiful Blogger Award

Åh, jag har fått en utmärkelse! En Beautiful Blogger Award. Känns jättekul och smickrande. Tack gulliga Dhurata, som har Modekatt!




När jag/du har fått en Award ska jag/du kopiera in awardbilden i min/din blogg för att visa att jag/du fått den.
- Tacka och länka tillbaka till den jag/du fick awarden av.
- Ge awarden till 7 andra bloggsystrar/bröder
- Skriv 7 intressanta saker om mig/dig själv.


Inte vet jag om detta är så intressant, men det är i alla fall 7 saker om mig:

• Har väldigt svårt att se när djur far illa.


• Så fort jag ska göra något har jag en tendens att stressa. Inte bra. Inte smart.


• Tycker om att sova - gärna mycket och länge.


• Blir kinkig när jag har lågt blodsocker.


• Jag har upptäckt när jag har redigerat film från möhippan jag nyligen var på, att jag låter som en hyena när jag skrattar och har fler hakor än jag trodde.
  Sambon säger att det inte är så i verkligheten. Jag hoppas verkligen att han har rätt (den här gången...).


• Gör ansiktsgymnastik när ingen ser.


• Har en släng av telefonskräck.

Jag följer rätt få blogger. Men de jag följer tycker jag givetvis är bra och definitivt värda en award. Dessa är:

Dhuratas (hennes katter & mode), som jag fick denna award ifrån & därför kanske inte ska ha en tillbaka, men det skiter jag i

Heidis (katter), som redan har fått en award

Piratens (en kompis bäbis)

Andra bloggpris
Tydligen så får jag inte Veckorevyns bloggpris (jag är inte nominerad i alla fall), vilket varje år är en gåta för mig. Och i februari redovisades vilka som vann Stora Bloggpriset. Tänkte att de kanske bara hade missat att meddela mig vinsten. Var in och kollade precis. De hade inte missat...

"De enbentas efterfest"

Denna installation kallar jag för "De enbentas efterfest". Vaddå? Allt är ju konstverk nu för tiden. Och detta är mitt. Tog mycket eftertanke, arbete & kreativitet för att få det så här pass bra...

Eller så hamnade skorna så här efter att jag hade provat vilka skor jag ska ha på bröllopet som jag snart ska gå på. Det blir skon som ligger ner, den är guldig med svart spets på (typ).

Så sant, så sant...

Min mor berättade att när hon & hennes barnbarn skulle titta på en DVD, så strulade det. Hon fick inte igång filmen helt enkelt.

Då säger min otroligt kloka och insiktsfulla brorsson, 3 år, att:
"Det är bara Karin och Andreas (sambon, red. anm.) som kan det där."
Och han tog i ordentligt när han sa det.

Och det är ju, som ni vet, från barnen man får höra sanningen:

• Av barn och dårar får man höra sanningen.
• En stor del av sanningssägandet här i världen sköts av barnen. (Oliver Wendel Holmes)
• Av barn och fyllhundar får man höra sanningen.
• Fråga ett barn efter sanningen. (Ett oskyldigt barn kommer att ge ett sant svar. )

Kaffesugen, någon?

Någon som är sugen på en kopp kaffe?
Med lite extra protein i?
Det är gratis...