Kattens dag

Grattis alla katter där ute! Här kommer några hälsningar från våra älsklingar:

Så var det dags igen

Så var det dags igen - att ta upp båten. En syssla som vi har som tradition att vänta med tills det är något av följande:

• Snö, is och kallt
• Regnigt och kallt
• Mörkt, regnigt och kallt
• Snö, is, regnigt och kallt

Varför göra det lätt för sig...?

I år var det det förstnämnda som gällde. Så det var bara att börja med att hacka loss isen ur båten.

Allt gick superbra, vi undvek t.o.m. mörkret i år. Tills vi skulle åka hem - bilen hade fastnat. Varför var vi tvungna att köra fram ändå fram till huset? Hade det inte varit smartare att parkera uppe på krönet och gått den sista korta biten? Jo, det hade det.

Det tog en halvtimme för oss att komma loss.

Kan tillägga att det funkade inte alls med en dörrmatta, hjulet spann på i alla fall. En planka och mycket tålamod blev till slut räddningen.

Hjulet spann nästan ännu mer än vad Morris brukar göra. Jag vet vilket jag föredrar...

Jobbskor?? För män??

Igår var jag på after work, och då passade sambon på att ha förfest här hemma hos oss. Han och hans jobbarkompisar skulle senare iväg på festligheter.

När vi sent kommer hem så upptäcker jag en okänd väska i köket.

- Vems är det?, undrar jag.

- Det är "Engelsmannens", säger sambon.
(Egentligen heter han inte Engelsmannen, men jag vill inte skriva ut hans namn och det bäst beskrivande ord jag kom på var just Engelsmannen. Är kanske något avslöjande ändå... Men det var antingen det smeknamnet eller Blondinen, och det sistnämnda låter som en tjejs - vilket inte är helt felaktigt det heller...)

- Han skulle byta kläder, forsätter sambon.

- Men vad är det där som skymtas i väskan, undrar jag. Hans jobbskor???



Hmmm, jag börjar inse att jag inte riktigt vet vad de har för sig på deras jobb. Frågan är om jag vill veta...

Liiite populär i alla fall

Bestämde ihop med en kollega att vi skulle ut på after work nu på fredag. Och istället för att mejla ut det till ett gäng bestämde vi att jag skulle sätta upp lappar på fikadörrarna. Blir ju annars lätt att nån blir exkluderad.

Så i torsdags satte jag upp finfina lappar. Tre stycken, en per fikadörr på jobbet i Västerås.

Var dit i måndags och kikade. Tomt på varje lapp. Förutom en. Där stod ett namn - mitt. Hmm, jag skulle nog inte ha skrivit dit mitt namn, kanske var lite avskräckande.

Men i dag så såg jag att 3 personer hade skrivit upp sig (av cirka 100 kollegor). Yes! Jag slipper sitta på puben ensam :-).

Jag skrev på lapparna att de skulle tas ner torsdag lunch, eftersom vi skulle boka bord. Men med tanke på att vi inte lär få svårt att få plats, så kanske det var en lite onödig åtgärd...

Att hon har mage...

Ni som är inne lite då och då här, vet att en kollega tidigare frågade om jag var gravid (vilket jag alltså inte är).

Häromdagen så bad denna kollega mig om hjälp. Att hon har mage (visst är jag bra vitsig, det var bara för att få skriva detta som jag författar det här inlägget...). Först trycka ner för att sedan ha ens hjälp...

Klätterapa

Det finns en garberob som är extra spännande. Förmodligen för att magnetlåset är så svagt att dörren nästan går upp av sig själv (det krävs inte mycket av en katt att pilla upp den). Så ett tag har vi haft en pall utanför (vilken snygg inredningsdetalj - att ha en pall mitt i vägen...) Men pallen är för att klättra upp och nå saker på, så ibland är den korta stunder borttagen därifrån.


Och vad händer då?

Jag & Graaf-tjejerna

Jag och såväl Magdalena som Hannah Graaf och Linda Rosing har tydligen mycket gemensamt. Hade jag ingen aaaning om.

På Bloggtoppen kan man hitta de flesta bloggar. Och om man går in på en bloggs profil så kan man (ibland) se vilka andra bloggar jag bör gilla om jag gillar den aktuella bloggen: "Om du gillar denna blogg kanske du även gillar...".

Oftast när jag går in på min profil så ges inga förslag på andra bloggar över huvud taget. Kanske för att har man varit in på den här, så har man blivit avskräckt från allt vad bloggar heter...

Om du gillar denna blogg kanske du även gillar...
Men så en gång när jag var in på min egna profil, så gav Bloggtoppen mig tips på andra bloggar. Kul, tänkte jag, tills jag såg vad som föreslogs:
Linda Rosings, Hannah Graafs & Magdalena Graafs bloggar.
Jo, jag vet, jag har lite fördomar här, men jag känner mig inte riktigt besläktad med dem. Nedan finns deras egna beskrivningar av sina bloggar. (Numret anger vilken plats de har besöksmässigt just nu på listan i kategorin Personlighet.)

3 Bloggfamiljen - Hannah Graafs blogg
Teman: resor, humor, underhållning, kvinna, mode, mat & dryck
Här skriver Hannah Graaf om sitt liv. Allt från vanliga och ovanliga dagar som trebarnsmamma, när hon arbetar som programledare för Lyckohjulet till stora och små tankar.

5 Magdalena Graafs blogg
Teman: föräldraskap, barn, vardagsbetraktelser, humor
Läs om en trebarnsmammas kaotiska värld fylld av barn, djur, jobb och vardagsbryderier. En ombytlig blandning av kärlek, tårar, skratt och allvar.

6 Linda Rosings blogg
I min blogg skriver jag allt om mitt liv - från glammiga kändisfester till middagslagning åt barnen. Här får ni också följa med bakom kulisserna på mitt nya TV-program "Den rätte för Rosing".

Var jag är på listan?
Nummer 2 771 (av 11 098).
Har fram tills nu haft 36 läsare denna vecka. Hannah har haft 56 835 personer som har varit in på hennes blogg - denna vecka.
Så jag kanske ska ta det som en komplimang att jag är med i deras gäng?
Frågan är om min blogg ploppade upp som rekommendation på deras profil...?


Beskrivningen av min blogg som finns på Bloggtoppen:
Karin kåserar
Teman: personligt, katter, vardagsbetraktelser, kåserier, humor, katt, betraktelser
Självironiska analyser av livets små företeelser, av kåserande karaktär. Min sambo och våra katter medverkar ofta i mina lättsamma betraktelser.

Förtydligande

Jag var rätt otydlig i förra inlägget. Jag syftade på ettårsfirandet av förlovningen.

Men i min hjärna var jag hur tydlig som helst, kanske även skulle har varit det i skrift :-).

Förlovningsfirandet

Så här firade vi:

Sambon åkte iväg på tjänsteresa dan efter. När han kom hem i onsdags kväll, hade - konstigt nog - storleken på tårtan krympt avsevärt. Måste finnas råttor i kylskåpet... Champagnen var däremot redan uppdrucken när han for.

När vi förlovade oss fick vi snygga, designade, matchande förkläden av min syster. Som ni ser är det inte enbart jag som gillar dem:

Tänk att jag lyckades få med en katt i det här inlägget också...

En katts kärleksförklaring...

I dag firar vi vår ettåriga förlovningsdag.

Ni vet ju hur barn brukar rita en teckning som hyllningspresent. Våra barn har gjort en egen variant av det:

Några bilder som knyter an till tidigare toalettinlägg. Kände att det var ett ämne som inte var riktigt uttömt...

TACK :-)!

Stort TACK till er som har gett positiva och uppmuntrande kommentarer som svar på föregående inlägg. Det värmde verkligen!

Strax efter att jag hade gjort inlägget så fick jag faktiskt tillbaka energin. Att skriva om det gjorde stor nytta.

Jag berättade den här händelsen för 3 kollegor utan att nämna den elaka personens namn. Två av dem kunde gissa vem det var... Att det var en tant är ganska lätt att lista ut eftersom jag jobbar på en kvinnodominerande arbetsplats samt att det faktiskt oftast är tanter i farmors-/mormorsåldern som kläcker ur sig sånt här.

Förutom att det inte är schysst att påtala att nån är tjock, så har ju inte den här personen en aning om min livssituation. Jag kanske väldigt gärna vill ha barn, men kan inte få. Då hade det gjort rejält ont att få en sån kommentar.


Inte första gången
Nu är det här inte första gången jag får den här frågan - men det blir varken roligare eller enklare.

Jag har faktiskt skrivit ett kåseri om detta fenomen som publicerades i vår lokaltidning för några år sen. Det var när jag såg en affär för gravida + mammor hade satt upp mitt kåseri utanför deras butik, som jag började blogga: http://karinkaserar.blogspot.com/2008/09/sg-mitt-eget-kseri-i-en-butik.html. Detta är alltså mitt allra första blogginlägg.

Jag är TJOCK! - Apparently

I dag skedde denna konversation:
- Du är lite rund om magen, säger kollegan.
- Jasså, säger jag, i så fall är det fetma.
- Det ser ut som om du är gravid, fortsätter kollegan. Och häromdagen hade du byxorna uppknäppta så jag tänkte att du nog inte kunde knäppa dem (här har jag ingen aning om vad hon surrade om).
- Sådana kommentarer uppskattas inte, säger jag (fast eftersom jag är så himlans feg och konflikträdd så säger jag det rätt så glatt, men är nöjd över att jag påpekade det i alla fall).
- Det är som med min körledare, hon har en riktigt stor mage så jag var ju tvungen att fråga henne. (Jasså, tänkte jag, var du verkligen det.)
- Ja, hon har så stor mage att folk reser sig på bussen för att hon ska få sitta, fortsätter kollegan (det berättade alltså körledaren för min kollega).

Sen kommer jag inte ihåg om det sas nåt mer fastän detta hände bara för 20 minuter sedan.

Känner mig inte glad längre, trots att:

• Solen skiner från en klarblå himmel.
• Jag var på jättebra humör innan.
• Fikat var väldigt trevligt, med intressanta samtal.
• Tycker att jag har bra koll på mina jobbuppgifter (vilket oftast inte är fallet då jag har alldeles för många, vilket stressar).

Om nån har förslag på hur jag kan bli på bättre humör - så tas det väldigt tacksamt emot. Känner mig riktigt låg just nu.

Å andra sidan tycker en annan kollega, som jag dessutom ser som en god vän, att jag är smal. När jag inte riktigt höll med, så sa hon att jag ju bara har en liten putmage - det är väl inget. Och det tycker jag är en komplimang. För det är klart att jag har putmage, men jag vill ändå inte ha frågan om jag är gravid. Ska nog börja supa på jobbet, så jag slipper sådana frågor...


Har läst om hur farligt det är skriva på nätet allt man tänker - för nätet glömmer aldrig. Så därför vill jag påpeka att ovanstående mening, den om att supa, är ett skämt.

Tre Trevliga Ting m Tyskland

Sambon åker lite då och då till Tyskland på tjänsteresa. Rätt trist - förutom det han tar med sig hem...

Och precis som förra året - En Chokladkalender. Äntligen är det December!

Något som alltid måste följa med hem:

Något som verkar slinka med lite då och då. (Märk väl att detta är resultat av många Tysklandsresor):