Ränner efter polismän

Här i Västerås har några av stans poliser börjat jogga runt ån varje tisdagskväll, så att vi invånare kan känna oss tryggare. Och lustigt nog har jag och sambon tajmat in båda de gånger de hittills har kört sin joggingrunda. Runt ån är nämligen vårt luffsarspår.

Först joggade vi framför några av polisgrabbarna, när jag plötsligt var tvungen att stanna för att knyta om mina byxor. De joggade förbi oss och hux flux sprang vi bakom dessa vältränade rump... nej, jag menar, sprang bakom dessa trygghetsskapande konstaplar.

Dessa poliser stannade sedan och hängde med sina kollegor som sprang åt andra hållet. Så efter ett tag var de återigen bakom oss. Nämen oj, mitt skosnöre gick upp. Måste stanna. Hoppsan, nu sprang de vältränade rump..., nej jag menar de brottsförebyggande rättsskiparna, förbi oss. Igen.
Så tokigt de kan bli...

Ritsch

Så lät det när sambon satte sig på huk när vi var i Paris - Ritsch.

Resultat: En stor reva i baken på hans high waterbyxor. Och det var inte i sömmen utan mitt på ändan. Snacka om nötta byxor. Som tur var så var vi på hotellrummet när det hände. Och nej, han är definitivt inte storbakad.


Mer som går sönder
Några dagar senare, när vi hade kommit hem, puttade han på vår tvålkopp fram och tillbaka (tror att han skulle ställa den "rätt", fast egentligen har jag ingen aning om vad han sysslade med). Puttade den lite åt höger och sedan åt vänster och så höger och så...

PANG

Där åkte tvålfatet ner i golvet och gick i en mängd bitar (den var i keramik, typ). I och för sig har vi pratat om att istället ha tvålpump (fräschare). Men nog kändes det lite onödigt att ha sönder grejerna för det...



Vill passa på att gratulera min gamla danskompis som är gravid. GRATTIS L!
Hmmm, undrar om hon får frågan om hon är gravid lika ofta som jag får det (fick frågan återigen för några veckor sen). Skillnaden mellan oss är dock att jag fortfarande inte väntar barn (det hade i så fall varit världens längsta graviditet), utan det är helt andra bullar som huserar i min mage :-).

Gåva - Eller muta?

Jag skrev tidigare om att jag hade hjälpt några kollegor med att göra deras respektive personliga sida på webben. Då det blev lite misstag, se Miss Karin. Jag gjorde även en sida åt en annan jobbarkompis. Denna gången blev det dock inga misstag.

Några dagar senare får jag ett kuvert innehållande de sötaste flaskvästar (se bild). Blev lite konfunderad. Varför? Jo, det var min kollega som ville tacka mig för att jag gjorde hennes webbsida åt henne (dessutom med kort varsel).

Kan säga att jag blev helt mållös. Att jag fick en present för att jag hjälpte henne. De är dessutom så otroligt fina & charmiga. Och hon har gjort dem själv!

Jag jobbar dock på en statlig myndighet. Så frågan är nu: Är detta en gåva? Eller en muta...?


GLAD PÅSK!

Romantisk restaurang??

I såväl i vår lokaltidning, vlt, som i Hallandsposten, så hade de nyss ett reportage om strövtåg i kärlekens Paris. Här hade de listat fyra romantiska restauranger och barer. Det verkar vara samma reportage som de båda tidningarna hade köpt in, för det var exakt samma restauranger. Högst upp på listan var Cartier.

Reportaget var med i Hallandsposten innan vi for, så sambons mor, som prenumererar på tidningen, tipsade oss. Och lustigt nog låg en av dem i samma kvarter som vi bodde: Cartier. Det var så populärt så att man fick köa in.

Sista kvällen gick vi dit. Och det var nog allt annat än romantiskt (beror ju förståss på vad man förknippar med det ordet). Jag förknippar dock inte romantik med:

• Stor öppen lokal


• Hög ljudnivå (se bilden jämte)


• Dela bord med okända


• Pappersdukar där de skriver upp såväl ens beställning som notan


• Tråkig mat (beställde man pommes frites och lamm var det precis det man fick, t.o.m. jag kunde ha fixat det godare hemma)

Det var dock en mycket vacker lokal.

Så här stod det om restaurangen i resereportaget: CHARTIER - häftig brasserie från 1800-talet söder om Montmartre. Förrätt och varmrätt för 150 kronor i välbevarad och uppsluppen jugendmiljö.

Paris, Paris tuppengris

"Paris, Paris tuppengris. Jag kan säga Paris!" Det sa min 3-åriga (och ett halvt) brorsson när hans far fick ett grattis-MMS av mig från Paris. Som ni märker har han ärvt ordets gåva från sin faster :-).

Fast ännu bättre var att han sa: "Oh wow Karin!" när han fick se bilden av mig som var med i MMS:et. Så han är inte bara poetisk - han har god smak dessutom.

Kände att det behövdes få lite variation på semesterbilderna:

Prima Ballerina framför Operan (Jag är så blek att man inte kan urskilja min arm från Operans vita fasad.)

Låt mig inte lägga vantarna på en kanon - för man vet aldrig vad jag tar mig till då...

Nä ge mig en drink istället...

Paris - en blomstrande stad

I Paris var det grönt & skönt med mycket blommande blomster. En av dagarna var det t.o.m. sommar: 23 grader. Satt den kvällen barbent på uterservering (ja, helt bara ben hade jag inte...) - Nice.

Så vi passade på att ha picknick såsom frukost. Här syns Sambon picknicka vid kanalen. Bilden på mig visar när jag spanar in Sacre Coeur från sidan. Nedan är en blandning av underbara blommor från såväl parker, kanalen & Champs Elysees.

Paris m Taxitrubbel

I helgen fick jag min födelsedagspresent på riktigt - en långweekend till Paris.

Flygbussen skulle gå 13.20. Trots att det bara tar 15 min att gå, valde vi taxi (stor resväska). Beställde en till kl 13.00. Taxibolaget ringde tillbaka en stund därefter och frågade om det gick bra tio minuter innan, 12.50. Visst sa vi.

12.50 - Ingen taxi

13.00 - Ingen taxi

Vi ringer taxibolaget. Jodå han är på väg.

13.05 - Ingen taxi

Vi ringer taxibolaget - Jodå han är strax där. Vi påtalar igen att vi har en tid att passa, och upprepar vår adress: Skolgatan.

13.10 - Ingen taxi

Nu börjar även jag bli orolig (sambon har stått och hoppat i en kvart vid det här laget).Vi ringer taxibolaget - Jodå han är strax där. Vi ringer ett annat taxibolag (hur nu de ska hinna)

13.15 – Ingen taxi

Vi inser att vi kommer att missa bussen. Vi ringer taxibolaget – Taxin är tydligen på Skålgatan (en adress vi inte har hittat på kartan när vi i efterhand har kollat, vi hittar dock en som heter Stålgatan). Tydligen har de lite svårt med sambons halländska dialekt. Men taxin är nu på väg och är strax där.

13.20 – Taxin kommer.

Samtidigt lämnar Flygbussen Västerås

Lösningen

Lösningen blev att taxin körde oss till Enköping för att där gå på Flygbussen (vi hade redan köpt biljett till den, så att ta en taxiresa hela vägen kändes inte som ett alternativ). Och vi hann – med flera minuters marginal dessutom.

Och vi hade det väldigt bra i Paris.

Bilderna visar (uppifrån och ner): Sacre Coeur, Notre Dame & Eiffeltornet. Nedan syns bilder från uteserveringar (de första från Montmartre).

Barn loppis

Så stod det på en skylt i utkanten av Eskilstuna för en vecka sen: Barn loppis.

Många har ju svårt med det här med sär skrivningar. Så jag började fundera på om denna loppisarrangör också har det. Men sälja barn på loppis - är inte det lite magstarkt? Och man kan ju undra vad det är för barn man säljer där? Fast man vet ju aldrig, man kanske kan göra ett jättefynd där. Tänk vad sambon hade blivit paff om jag hade kommit hem med en liten kille eller tjej och sagt: Grattis du har blivit far!

Nä, jag var aldrig dit. Så nu får vi aldrig veta om loppisvärden var något sämre på grammatiken eller om det var barn som sålde. (Fast det senare - är inte det barnarbete...?)

Lite kattbilder

Nu har det varit så mycket fokus på mig och mina misstag, att jag tror ni vill se nåt annat som omväxling. Och då blir det givetvis bilder på våra Sötnosar :-)

P.S. Grattis Bror på födelsedagen!

Den osminkade sanningen

Det här hände givetvis förra veckan när jag fick smeknamnet Miss Karin.

Jag satt vid förmiddagsfikat och snicksnackade med mina jobbarkompisar. Då slog det mig att jag hade glasögon på mig. Jag kände efter. Jodå, det satt nånting där på näsan. Men jag hade ju tänkt att ha linser på mig idag. Om jag aldrig satte på mig linserna, betyder det att jag aldrig sminkade mig (vilket man alltid gör efter att linserna är i)? Betyder det att jag sitter här totalt osminkad, utan ens någon foundation (underlagskräm som täcker de värsta pliterna :-))?

Efter fikat gick jag på toa. Jodå. Den osminkade sanningen stirrade stint tillbaka mot mig i spegeln. Det konstigaste var att ingen av kollegorna hade ryggat tillbaka när de hade sett mig. I och för sig är flera av dem sjuksköterskor så de har väl sett värre skador...