God jul!

God jul önskar barnen!

Santa's liittle helper

Visst känns det skönt när man har någon som gärna hjälper till? Sen råder det delade åsikter om vad hjälpa faktiskt innebär. Med vår little helper så är gränsen hårfin mellan att hjälpa och att stjälpa. Men är man så söt så spelar det ingen roll.

Här är Morris i julsakslådan.

Grattis på Kattens dag!

Första advent är det kattens dag. Så för att fira lite extra fick Snöstorm och Morris sin favoritmat: kokt fisk.

Så här på kvällskvisten vill Snöstorm vila medan Morris är i busartagen.

Hoppas ni har haft en mysig första advent! 

Efter sju långa år...

Sju år efter vår konstnärliga period var det dags igen. Vi har under årens lopp tänkt komplettera vår egenmålade (läs: stöplade) tavla med två nya som skulle flankera den första. Vi har dock inte hittat rätt storlek på tavelstommen så idén har legat i träda ett tag (d.v.s. sju år).

Men som en blixt från en klar himmel tog vi tag i projektet igen och återuppväckte våra konstnärliga ådror. Istället för två canvastavlor har vi valt fyra mindre istället. Vi tänkte att har det inte kommit fram canvasdukar i den höjd vi vill ha på sju år, så lär det inte göra det de nästkommande heller.

Här är vår gamla skapelse (är 70×100):

Och här är en av de fyra nya (är 30×30):

Den ska kompletteras med två med brun bakgrund och en med mörkröd. Grunden är gjord, men inte motiven. Skapelse processen pågår med andra ord. 

Warning! The user assumes the risk of injury or death

Denna låda levererades hem till oss:

 Och detta var vad den innehöll...

Eller så var det ett nackskydd som håller huvudet stabilt när man rejsar (man knäpper ihop det med hjälmen):

Tycker väl inte att nackskyddet var så dödsbringande heller. Nästan så att Morris är otäckare...

Nytt fotbad? eller Avtuppad med en halvrakad katt

I morse stod jag med ena foten uppepå toasitsen, med locket uppfällt, för att raka benen. Morris är samtidigt nedanför badkaret eftersom det är så spännande när vattnet rinner ner mot golvbrunnen. Det är är så pass spännande att han gärna vill se vart det tar vägen, och därför har en förkärlek för att pilla upp brunnsventilen. Men för att förhindra detta har vi en väldigt elegant (obs: ironi) lösning på detta - vi har en glasslåda fylld med mynt som står ovanpå.

Problemet är att Morris är en intelligent (eller snarare envis) katt, så han lyckas då och då putta bort den tunga lådan för att sedan pilla loss ventilen och därmed dra fram mindre trevligt gojs. Och det var det han var på väg att göra i morse.

Upplagt för kedjereaktion

Jag står på ett ben med den andra foten på kanten ner mot toaskålen och en rakhyvel i handen. Jag har handfatet till höger om mig, samma sida där jag har rakhyveln, och badkaret samt Morris bakom mig. Då märker jag hur Morris puttar bort den ventilskyddande pengaburken. Jag reagerar direkt.

Jag snurrar runt för att säga till Morris och fastnar med ena foten i toalettstolen. Jag vevar med ena armen för att återfå balansen, självklart den jag håller rakhyveln med. Jag lutar mer och mer bakåt utan balans samtidigt som jag vevar med "hyvelarmen" i större och vidare cirklar. Mitt bakhuvud närmar sig badkarskanten alltför snabbt.
Och så gick det till när toastolen blev till fotbad, jag tuppade av och Morris blev halvt rakad på ryggen...

Närå. Jag återfick balansen och Morris for iväg fort som fan när han märkte att en 70-kilos 69-kilos klump eventuellt var på väg mot honom...

Åt vi sååå mycket??

I helgen var maken och jag på afternoon tea, på ett trevligt värdshus i utkanten av stan.  Där fanns ett överflöd av gottiheter som ni säkert ser på bilderna. Och vi gick givetvis hårt in. Här gällde tesen "smaka av allt och ta sedan lite till". Sen rullade vi enkelt hem...

Några dagar senare läser vi att värdshuset nu har gått i konkurs. Hmmm, åt vi verkligen sååå mycket...

Ingredienser till kanelbullar?

Jag bad maken köpa ingredienser för att baka kanelbullar. Detta stod sedan på bänken efter att han hade varit och handlat:

Sen när ingår lök i bullar... Nä, det bidde inget bakande.

Trötter

Ibland är man trött. Och ibland är man TRÖTT. Maken busade med Morris i kontoret på "busmattan". Vem som tröttnade först vet jag inte. Men en sak är säker - den ena blev väldigt trött...

 Efter en stund kom Morris tillbaka för att hålla sin pappa sällskap:

Vem går på ett sånt försäljningsknep?

Vem är så dum att hen köper ett helt kilo godis bara för att hyra en dvd gratis...

Vår lilla tjej har fyllt moppe

Svårt att tro att vår lilla tös har blivit så stor att hon fyllt moppe! För en månad sen blev hon femton. Nä, hon fick ingen moppe. Hon fick sin älsklingsmat - kokt fisk och glass (okokt...).  Om hon inte hade så pass korta ben så hade hon kanske fått en moppe ändå...

Tänk på vad som är upp och ner

Så här kan det gå om man inte är uppmärksam på vad som är upp respektive ner på en halvfull kartong:

Vi är fotomodeller!

Nä, jag skojar faktiskt inte. Jag förstår helt och fullt om ni tror att jag hittar på och driver med er. Men icke då. Jag är helt ärlig. Vi är nämligen fotomodeller för ett 4-stjärnigt hotell på Mauritius: Zilwa attitude. Så nu lär folk vallfärda för att bo hos dem...

Jo, men så är det. Bilden de tar visar oss liggandes i varsin solstol på stranden. Sen att det är kväll och mörkt, behöver vi ju inte gå in på... Vi - och några till - gör nämligen reklam för hotellets "Evening entertainment" vilket är utomhusbio: Vi som fotomodeller (Man ser mina smalben, våra kalufser och makens rutiga skjorta, vi sitter på bakersta raden som nummer två och tre sett från vänster.)


Hur det kom sig att vi blev fotomodeller
Nu undrar ni säkert (ni borde i alla fall undra) hur det kom sig att jag och maken blev fotomodeller för ett lyxigt hotell på semesterparadiset Mauritius. Så här gick det till:

Tillfrågandet
 En kvinna kom fram till oss när vi låg och solade vid poolen vid hotellet och frågade om vi ville ställa upp och bli fotograferade för hotellets räkning. Hotellet är helt nytt så de höll på med att bygga upp sin webbsida med bilder på olika aktiviteter och möjligheter. Vi hade redan sett hur de hade dukat upp romantiskt vid stranden och fotograferat.

Vi blev smickrade och tackade ja. Tänk att vi blir tillfrågade att bli fotomodeller - när hon ser oss i badkläder. Undrens tid är inte förbi...

Ankomsten
Vi kommer dit och blir anvisade att sätta oss ner. Hon sa att det skulle dröja lite eftersom det måste vara skymning för att det ska bli bra effekt. Vi skulle ju titta på bio under stjärnhimlen.

Men döm om vår förvåning när det visade sig att vi inte var ensamma. De hade frågat fler. Och inte var de snygga heller. Och så trodde vi att vi var noga utvalda eftersom de såg fotomodellsmaterial i oss. Hmmm, undrens tid kanske ändå är förbi...

En miniatyrbild, se länken till bilden istället för en större version. Vi sitter som nummer 2 och 3 i den bakre raden, sett från vänster.

Makens nya personliga tränare

Nu ska ju i princip alla som går på gym ha en personlig tränare,  en PT. Och maken vill givetvis inte vara sämre. Och enklast - och billigast - borde ju att anlita sin egen son. Morris.

"Men kom igen då, farsan. En sit-up måste du väl ändå kunna klara? "

"Bra! Se, du orkar ju."

"Och så en till. Kom igen. Ta iiiii."

"Två - det är ju i alla fall dubbelt så många som sist. Nästa gång ska du nog klara ännu en. "

Tyvärr verkar deras samarbete ha upphört. Är inte säker på om det var Morris som tyckte att maken var ett hopplöst fall eller om han ansåg att ersättningen var skamligt låg eller om det var  maken som ansåg att hans PT inte kunde leva upp till de mest grundläggande kraven. Jag misstänker att maken hade förväntat sig snabbare resultat. Nu vet jag inte om de uteblivna resultaten beror på maken eller makens PT...

Så länge det finns liv så finns det hopp?

Stämmer det att så länge det finns liv så finns det hopp? I så fall kanske vi inte ska slänga blomman ändå...

Dåliga föräldrar

Vilka dåliga föräldrar vi är. Vi glömde bort sonens födelsedag. Pinsamt! Glömma hans 5-årsdag. Jag kom på det dagen efter. Som tur är så är han ju, som de flesta av er vet, en katt, så förhoppningsvis så bryr han sig inte så mycket (hoppas vi...). Som present fick han fisk.

Morris - en busig femåring

Minus 8 cm runt magen

Jo, det är faktiskt sant. Åtta (8) centimeter mindre i omkrets kring magen. Sen i början av januari. Hur har det gått till, kan man då undra. Jo:

• Bytt ut yoggi och mackor mot omelett till frukost.
• Skippat mellanmålet eftersom mättnaden håller sig ända fram till lunch.
• Minskat på bröd, ris, pasta och potatis.

Och simsalabim - minus 8 centimeter. Tyvärr, sett från min egoistiska synvinkel, så är det inte är jag som har minskat i omfång, det är maken.

Då kan man ju undra var dessa centimeter har tagit vägen. Jag undrar inte. Jag vet... 

Hur man än vänder sig om har man rumpan bak

Det här är svårt att se, men det föreställer min rumpa och snodden som hänger ner över den. För det första var det väldigt svårt att fota sin egen bak och för det andra så är den givetvis mycket mindre och tajtare i verkligheten...

Stod i omklädningsrummet på gymmet* och såg i spegeln att det hängde en snodd/ett snöre ner på min rumpa. Den var lång så den gick en bra bit nedanför rumpan (d.v.s. dinglade mellan benen). "Men vad är det för nåt", tänkte jag. Jag tog tag i den och tyckte att den påminde väldigt mycket om snoddarna man har i midjan för att kunna dra åt. Men, vad gjorde en sån i så fall på rumpan???

Då slog det mig. Det var inte snodden som hängde fel - det var byxorna. Jag hade helt enkelt satt dem bak och fram.
Skrev jag att jag såg detta efter att jag hade tränat...


*Det slog mig att detta är tredje inlägget sen min "återkomst" som handlar om träning. Är det för att jag gärna vill berätta att jag faktiskt rör på mig? I så fall kan man konstatera att så ofta kan jag ju inte träna om det enbart har skett tre gånger...

Läge för nyinköp?

I och för sig har jag svårt att slänga saker som fortfarande går att använde - även om de är lite naggade i kanten. Ni som har läst Processen för använda skor, känner redan till detta om mig. Men att tömma en kattlåda med en spade utan handtag - ja, där går även min gräns (nästan).

Här kommer dock ett annat problem in - att ta sig till en djuraffär. Eftersom vi köper specialmat till katterna (ända sedan Snöstorm blev sjuk), vilket måste inhandlas hos veterinär, så besöker vi inte djuraffärerna så ofta. Och inte hade de vanliga mataffärerna någon. Men vid ett besök hos ICA Maxi hittade vi en variant - som är skitdålig. Men den har ett handtag. Än så länge i alla fall, för den är rätt så vek.

Med andra ord är det läge för ännu ett nytt inköp. Frågan man då givetvis ställer sig: Vad kommer att hända med den nya spaden? Kommer jag klara av att slänga den, fast den inte ens är sönder? Det och en massa annat livsviktigt får ni svar på senare...