Musbo

Runtomkring sommarstugan finns det en del möss. Dessa ger Snöstorms (kattens) promenader en extra spänning. Hon älskar att ligga och lurpassa på dem, och sedan – till slut – hoppa på och attackera de aningslösa små djuren. Tidigare ville hon gärna ta in dem i stugan, men har nu lärt sig att lägga dem framför sambons fötter. Tyvärr så missar hon att jobba vidare på sina byten så att säga, så efter en liten stund så sticker mössen i väg in i snåret igen.

Häromdagen så var hon framme vid bilen och sniffade en massa, vilket hon inte brukar göra. Hon var snabbt fram till motorhuven och hoppade upp, men kasade snabbt ner igen. Givetvis var detta ett agerande som sambon inte uppskattade. Hon kunde ju repa lacken.

När vi sedan skulle iväg på kvällen, för att se på bio, flög det in en massa bråte in i bilen när fläkten satte igång. Min smarte sambo la ihop Snöstorms plötsliga intresse av motorutrymmet med barren som virvlade in i kupén, och kom fram till att det måste finnas ett musbo i motorutrymmet. Och mycket riktigt, vid friskluftsintaget till fläkten, under en bit fastskruvad plastbit, fanns ett fint litet musbo. Att komma åt det var inte det lättaste, och medan vi försökte få dän skruvarna kilade musen runt i motorutrymmet. Vart den är nu? Ingen aning, men dess bo är i alla fall borta.

Sensmoralen måste väl vara att vår dotter Snöstorm alltid har rätt. Kanske även att sambon är smart och har en skarp slutledningsförmåga. Fast det senare skulle jag aldrig erkänna högt…

Vilket är värst?

Vi skulle iväg till stugan för att stanna där ett tag. Så jag var så förutseende att jag bakade kakor som vi kunde ha med och bjuda på om vi fick trevligt besök. Perfekt att ha i frysen och plocka fram vid behov.

Vi packade sedan iordning för att fara ut till stugan. Såg till att vi hade med både det ena och det andra. Kom till och med ihåg att packa ner sladden som kopplar ihop kameran med datorn. Om vi glömde nåt? Jodå, en hel del.

De två största sakerna vi glömde var självfallet kameran och de hembakade kakorna. Typiskt. Här trodde den ena av oss att den andra packade ner dessa föremål, och vice versa. Så där stod vi utan kamera, men sladden var med, och utan fikabröd.

Kameran kunde ersättas av mobilen tills vi kom tillbaka, och jag fick baka nytt till det trevliga besöket. Men frågan är, vad var värst att glömma? Ledtråd: De ligger numera i stugfrysen…


P.S. Välkommen på fika i stugan, gott (hoppas jag) fikabröd väntar. Slå bara en pling innan så att vi inte är i stan.

Räser-Karin

Nu har även jag blivit frälst. Det var faktiskt ett av det roligaste och häftigaste jag har gjort. Jag har rejsat. Typ. Jag har åkt med på bana. En av sambons rejsarkompisar tog med mig i sin bil (likadan som vår), och körde två snabba varv på den kurviga motorbanan.

Körstilen som gäller på bana är inte direkt den som är idealet i vanlig stadskörning. Här är det full gas fram till kurvan, sedan ställer man sig hårt på bromsen, för att sedan åter gasa. Och man gör omkörningar som jag aldrig skulle våga mig på. Här gäller det att känna till var man har sin bil, om man vill undvika plåtskador.

Efter att ha åkt med på denna race-tur, så var jag ett enda stort leende. Helt klart skojigare och häftigare än tivolins berg-och-dalbana. Och mindre otäckt. Speciellt när det inte var ens egen bil man behövde vara rädd om och visste att föraren hade pejl på vad han gjorde. Får du chansen någon gång att åka med – ta den! Du lär inte ångra er.

Stort tack till min chaufför!!
Jag hänger gärna på igen om jag får.

Mitt race är faktiskt inspelat, inifrån bilen. Tyvärr kan jag inte lägga upp filmen här. Kanske inte är tyvärr när jag tänker efter, med tanke på att jag i filmen låter som en töntig Stockholmare…

Vilken tur!!

Bilen är fixad! Japp, helt otroligt! Det visade sig att motorn var hel och fin (ja, så fin en oputsad motor kan vara). Problemet var istället att kamremmen hade hoppat snett. Det medförde att motorn hackade sig fram. Så vi kan hämta den redan i dag. Och det kostar bara 1 000 riksdaler. Vi trodde väl att det skulle gå på över 10 000. Ja, ibland har man tur.

Nu kanske man kan tycka att detta fel kunde ha åtgärdats redan i Skåne, så hade vi sluppit den långa trailer-färden. Men då hade vi missat tennisen.

Tennisen?, undrar ni. Jo, Andreas far var ju så snäll och hjälpte oss med hela bilen-på-släp-historien. Och när han var här, så fick han testa på vårt nya Nintendo Wii. Eftersom han spelar både golf och bowling in real life, så var dessa sporter givetvis givna. Men så tyckte jag att tennis måste han också testa på (min favoritwiisport). Det var en höjdare! Jäklar vad han garvade. Och vi med.

Han berättade att efter att han hade kommit hem kunde han helt plötsligt börja småfnissa. Just pga tennisen. Så utan bilhistorien, hade det vi missat tennisen.

Vilken otur!

I torsdags tog vi bilen och styrde kosan mot Skåne, för att sambon skulle tävla med vår bil på bana. Jag hängde på för att i samband med detta hälsa på några kompisar, syster med familj nyligen hemkomna från USA (efter 13 år) samt sambons familj. Givetvis tänkte jag även kolla när sambon tävlade.

Dag 1 skulle han träna och tidskvala (vilket ger startposition för tävling dag 2). Dag 3 var sista tävlingsdagen och det var då jag skulle titta.

Vad händer? Jo, remmen till vattenpumpen går av, vilket ger en överhettad motor = paj motor. Och detta sker redan under träningsvarven dag 1.

Resultat: Ingen tävling för sambon, vilket var orsaken till vår resa, svårt att ta oss till kompisarna vi skulle hälsa på och ett riktigt stort bekymmer med att bogsera hem bilen. Vi fick tag på en bil-släpkärra i Laholm med vilken vi tuffade hem i 75 km/h med hjälp av sambons far och hans bil. En lång resa hem med andra ord. Dagen efter körde sambon halva vägen ner, lät sedan svärfar ta över medan han själv satte sig på tåget tillbaka hem.

Dessutom ställer motorhaveriet till problem när det gäller att ta sig till och från sommarstugan. Det underlättar nämligen då att ha en körbar bil...


Men detta var inte det värsta som hände. Långt ifrån.


Innan vi for ner bytte sambon ut förarstolen mot sin racingstol. Det innebar att nätet som spänns bakom och mellan stolarna som vindskydd när taket är nerfällt, inte kunde användas. Jag upptäckte under resans gång hur stor betydelse detta nät faktiskt har.

Har ni sett Bridget Jones när hon ihop med Hugh Grant åker öppen sportbil ut på landet? Då hennes sjalett flyger av och håret blir ett enda, stort skatbo? Exakt så blev det för mig. Jag hade dock ingen sjal som blåste av, men en av de utskrivna kartorna flög sin kos och håret, ja håret. En jäkla riskbuske, helt enkelt. Och det var det som var det värsta som hände på hela resan…

P.S. I och med bogseringen hem, slapp jag i alla fall oroa mig för min frisyr…

Bildbevis

Här kommer bildbevis att jag faktiskt har dansat med högsta hönset...

Nää, det är inte jag som har lekt med Photoshop. Det är en kompis som har fixat denna snygga bild. Jag är själv väldigt nöjd med den, tycker att jag ser ovanligt snygg ut.

Dansat Merenge med högsta hönset

För några veckor sedan var jag på avtackningsfest för en kollega. Vi var väl 12-14 pers, ungefär, och med där så var högsta hönset för mitt jobb. Kan väl jämföras med VD.

Och inte nog med att jag har dinerat med bossen, så har jag även dansat den salsa-liknande dansen Merenge med henne. Tror ni att det är något man kan använda vid nästa löneförhandling? Jag menar, jag och högsta chefen på bygget är ju nu så häär tajta (nu håller jag upp två korsade fingrar, så att ni förstår hur tajta vi är…). Det måste väl ge en någon fördel? Eller så var jag helt enkelt inte tillräckligt bra dansör. Hmm, det kanske till och med kan ge motsatt effekt – jag får löneminskning.