LusseKatt

Vår lokaltidning (och en hel del andra också för den delen), brukar vid den här tiden på året utlysa en tävling. Man får skicka in en bild på sin kisse för att få den omnämnd som årets Lussekatt.

Tidningsredaktionen väljer ut ett antal (10?) kattbilder som går till final. Dessa visas i tidningen och på nätet och så får folk rösta. Jag har nyss skickat in en bild på Morris (jodå, det var sista dagen i dag).

Men eftersom jag är en riktig velpotta, så hade jag väldigt svårt med att välja ut ett kort. Han är ju min lilla bäbis trots allt, så tycker jag givetvis att han är urgullig på alla kort. Tills slut stod det mellan dessa två kort. Det som vann var bras-kortet, p.g.a. det stämningsfulla skenet. Tyvärr syns det inte där hur söt han egentligen är.

Ihop med bilden ska man skriva en kort text (som om jag skulle klara av att skriva kortfattat…). Följande ville de ha: Berätta lite kort om vad hon eller han heter, vilken ras det är, vad katten helst äter och andra egenskaper som gör den unik - samt förstås hur många år katten är.

Och detta skrev jag:
”Morris, 6 månader, är en gosig, busig, söt och lekfull bondkatt, och kommer från Huskatten, Västerås. Här beundrar han den stämningsfulla elden, vilken t.o.m. stal hans uppmärksamhet från vlt… (se bildens nederkant). Morris är väldigt förtjust i sin storasyster Snöstorm, 10 år, som han gärna busar och gosar med så fort han får möjlighet. Hon ser dock honom som en jobbig och bråkig lillebror.”

Så nu håller vi tummarna…

En halvnaken karl!

En morgon för nån månad sen, när jag var på väg till tåget, såg jag en halvnaken kille. Han hade bar överkropp, klockan var 8 på morron och det var endast 2 grader ute!

Konstig, tänkte jag och kilade vidare. Väldigt konstigt, faktiskt. Han kunde ju vara sjuk eller förvirrad eller nåt. Och ingen stannade för att kolla hur det var med honom – det är ju förskräckligt! Jag? Jag var ju tvungen att hinna med tåget, så jag hade ju inte tid…

Efter en stund funkade det inte längre. Jag fick så dåligt samvete för att jag struntade i honom. Samtidigt började jag fundera på vad jag borde göra, rent praktiskt, när jag kom fram. Vem ringer man? Han kanske är helt okontaktbar. Får erkänna att jag drog mig för att gå tillbaka, för att jag helt enkelt var osäker på vad jag borde ta mig för när jag kom fram.

Samvetet vann till slut, jag vände och gick tillbaka. (Det där med tåget som jag var på väg till, det går faktiskt ett likadant ett en timme senare (det är ändå ingen som brukar sakna mig…))

Så jag går fram till killen som är 20-25 år och som ser riktigt trevlig ut (och väldigt vältränad). Det visade sig att han var vid sina sinnens fulla bruk och inte alls sjuk. Han väntade på skjuts, vilken han hade ringt efter. Jag dubbelkollade att han var okej, för det såg rätt så kallt ut där han stod med bar överkropp, kraftiga biceps, rutad mage och…, men det var tydligen inga problem. (Nej, jag erbjöd mig inte att värma honom…)

Så jag behövde inte göra ett dyft. Och jag hann dessutom med tåget. Och inte minst, jag slapp det dåliga samvetet.


Nä, tyvärr har jag ingen bild...

En riktig knäkatt

Det har visat sig att Morris är en riktig knäkatt. Och det gäller var man än är. Kan ligga i knät när man, som nu, sitter vid datorn (om han inte ligger framför skärmen eller knatar på tangenterna). Och det är jättemysigt, speciellt eftersom han kurrar så där charmigt högt! Men kanske inte riktigt vid varje tillfälle…

Han gillar nämligen att lägga sig i knät när man sitter på toa. Helt okej, tills man kommer till själv slutproceduren. Då blir det ju lätt en glipa (vet inte hur man gör utan att en glipa uppstår). Och att han ska trilla ner vid ett sådant tillfälle, är inget jag skulle uppskatta. Förmodligen inte han heller… Det räcker med att han har hoppat ner i toan en gång – men som tur var som var det spolat.

Nu tänker ni kanske att jag inte vågar ta en bild som illustrerar ovannämnda tillfälle. Eller att jag inte är så dum att jag lägger ut en bild där jag sitter med rumpan bar. Jodå, så dum är jag. Men, bilden blev av dålig kvalitet. Den blev alldeles grynig. Kameran – eller fotografen – blev kanske alldeles chockad av att komma på mig med brallorna nere… Jag vet inte riktigt om det är jag eller ni som ska vara mest glada för det…

Kortet visar dock en annan toalettsituation. Den att Morris, när han inte hoppar upp i knät, gärna lägger sig i byxorna när man sitter på toa (om vilket jag har skrivit tidigare). Denna gång i mina mysbyxor, vilka jag fick kliva ur då han inte alls hade nån lust att flytta på sig. Fast det är väl ännu ett bevis på att han är en riktig myskatt…

Ringarna

Det är flera som gärna har velat spana in min ring, när jag har berättat den stora nyheten. Nu är det dock så att jag har en symbolisk ring. Sambon var nämligen lite osäker på vad för typ av förlovningsring jag gillade, och ville då gärna köpa en, ograverad givetvis, som man sedan kunde lämna tillbaka om det nu var så. Men se det gick inte alls. En förlovningsring kan man tydligen inte lämna tillbaka.

Vid ett frieri är det ju trevligt och romantiskt att kunna göra det med en ring. Så hur gör man om den enbart ska vara tillfällig? Onödigt att lägga ner en förmögenhet på något sådant. Så därav den symboliska ringen.

Det roliga är att denna ring var guldig till en början. Men efter lite salta och kloriga bad samt sol, så förvandlades den. Från en guldring med ”diamanter” till en silverring med desamma. Inte mig emot, den silvriga varianten är snyggare.

När jag har berättat ovanstående så har repliken varje gång blivit ”Så han köpte den i en sån där automat…? Tur att han inte valde tuggummi då...”. Det visar att de inte känner mig alls... Såna jättetuggummin är ju som godis. Som om jag skulle välja bort godis…! Jag menar, ett sådant tuggummi hade ju varit godis OCH en ring efter lite tuggande… Det ihop med ett frieri är ju som ett riktigt kinderägg – tre önskningar i ett…

En kul kommentar/respons

Efter att jag förlovade mig har jag fått flera gratulationer. Jätteskoj!! Sen har jag fått några andra reaktioner…

En kompis till mig gav en helt annan respons. Han och jag brukar skämta och småbråka med varann, med en go och varm glimt i ögat. Han är både rolig och trevlig, och en riktig babblare. De där två förstnämnda egenskaperna är givetvis något jag aldrig skulle erkänna för honom att jag tycker. Lite synd då att han får mina blogginlägg automatiskt på sin mejl…

Så här skrev han när han hade fått reda på förlovningen:
”Spontant känner jag att sambon din rusar in i detta beslut utan att veta vad han får.......:) Dock så gäller det sorgligt nog de flesta män (inklusive mig själv) här på denna planeten att man inte får tänka efter i lugn o ro innan man blir intvingad i stora beslut ..... Man kan ju bara hoppas att han varit klok nog att förhandlat in några ångerveckor. Även det glömde jag....!"

Kanske ska tillägga att han därefter skrev:
”Skämt o sido MÅNGA STORA GRATTISKRAMAR!!!!!!”

Jag fick mig i alla fall ett stort och hjärtligt skratt, speciellt med tanke på att jag och sambon har varit tillsammans i 12 år. Man tycker ju att han under den tiden hunnit tänka igenom detta ordentligt…

Nu vet jag inte om det var miljön som påverkade, att sambon glömde lägga in klausulen om ångerveckor... Kanske...

Från oäkta till halväkta

Från oäkta till halväkta

eller

Off the market

eller

Äntligen!

eller

12-årsplaner…

eller

Många hintar små…

eller

Från Playa del Cura på väg mot Playa del Frua

eller

Prinsessornas öde = mitt öde

eller

Sambon = en blivande prins

eller

Vickan, Madde och jag – same, same but different

eller…



Nu är sambon inte längre enbart sambo. Nu är han även Fästman!

Typisk bloggare…

Såg ni Parlamentet i söndags? Där föreställde Josephine Bournebusch, i tips från coachen, en typisk bloggare. Underbart! Precis sån är jag...

Ni måste bara kolla på det, det är helt sjuuukt. I can't beliiieve it!

Josephine är en bloggare i Parlamentet


Smajleeee

Vilken Playa!

I fredags hade TV4:s Förkväll med ett reportage från ”vårt” hotell på Playa del Cura, Gran Canaria. Niclas Wahlgren for dit och gottade sig. Precis som vi ska göra (kanske inte det där med vandringen, för det såg ju jobbigt ut…).

Vi missade programmet (hade ingen aning om att de skulle ha ett reportage därifrån), men det finns med på TV4 Play. Så nu har jag använt Play för första gången. Här kommer semestertipset:

Inslag om Playa del Cura, Gran Canaria.

(Man skulle kunna tro att det är filmat när vi var där, för det ser ut som att jag är med. Jag är tanten i turkos baddräkt...)

Ett tips

Här kommer tips på 3 roliga filmklipp. De fick i all fall mig att dra på smilbanden. Det handlar om Rolighetsteorin.se (och är egentligen reklam, men rätt så långsökt fast å andra sidan är det väldigt många som har sett filmerna så det kanske funkar).

• Tomglasspelet
• Pianotrappan
• Världens djupaste soptunna