Vad är detta? Gissa & vinn

Vi har sån tur att vår hyresvärd har byggt en utegrill åt oss. Det var faktiskt sambon som frågade dem. De har nämligen fixat utegrillar till några av deras andra hyreshus. Och snälla som de var så gjorde de en till oss sent i höstas.


Vi har använt den 2 gånger hittills, men fler gånger ska det bli. Första grilltillfället skedde lite väl sent på kvällen - fick använda ficklampa för att se nåt.

I dag upptäckte jag bygget bredvid (ovanpå ligger en säck jord, om nån undrar). Jag undrar nu vad det är för nåt. Sambon tror på ett avlastningsbord. Men jag tycker det ser ut som att det ska va nåt i, typ hyllor. Att det är tänkt för nåt mer specifikt.


Vad tror ni?
Är det ett avlastningsbord, en koja för katter, en plats att förvara grillkolen på, början till ett kylrum för bärsen, eller nåt helt annat?


Den som gissar rätt vinner en grillkväll här hos oss (kanske inte var nåt lockande pris för alla...). Vi kommer med svaret när vi själva vet det.

Morris har blivit religiös

Morris har blivit religiös
eller
Morris hädar

Se och döm själva:
(Ni som får detta som mejl och inte kan se filmen, gå till Karin Kåserar)

Stugan - gömd i snö och dränkt i tö

Dränkt i tö

Vi var till stugan i söndags. Tänkte kolla om verandataket hade hållt för all snö och hur pass dränkt tomten var. Gräsremsan längst ner vid ån brukar smådränkas varje vår och höst då ån svämmar över. Men detta år...

Detta år kunde man ha simmat på den där gräsremsan (nästan i alla fall). Från muren ut till där vassen ligger ner, så är det normalt en gräsmatta. Den lär vi inte behöva klippa på ett tag...

(Om nån undrar så är det lilla "huset" vår utedusch. Och själva huset ligger en brant upp.)

Gömd i snö

7 mars var vi också där för att titta till. Tänkte skotta lite från verandataket, vilket visade sig ganska så svårt. Så istället åkte vi pulka, vilket vi har på film. Och den här branten som är mellan ån och huset, är inte alls lika brant när man åker pulka. Men tillräckligt för att vi skulle tycka det var otäckt...

Först ut är sambon. Andra filmen så är det jag som åker.

Trög eller långsam?

Sambon har myntat ett begrepp som vi brukar köra med (kanske lite för ofta...):
"Jag är inte trög - jag är bara lite långsam".
Fast den här gången kunde jag nog inte använda det. För den här gången var jag rent ut sagt trög.

Ibland så driver vår internetuppkoppling med oss. Den slutar helt enkelt att fungera. Men den brukar kicka igång igen relativt snabbt igen. Igår eftermiddag så kopplade den ifrån sig, men utan att komma tillbaka på hela kvällen.

Jag skulle betala in till en fest. Jag hade redan fått dispens på några dagar. Men gårdagen var absolut den sista. Givetvis skulle jag betala via nätet. Tiden gick utan nåt nät, och jag blev alltmer desperat. Betalningen var lika med anmälan. Och detta var min sista chans.

Hur ska jag kunna meddela att jag kommer, och fråga om det går att betala ännu en dag senare? Det är då jag kläcker ur mig den otroligt intelligenta kommentaren:
"Jag kan ju skicka ett meddelande till henne på Facebook."
Nä, jag är inte trög - jag är bara (otroligt) långsam...


Hur det gick? Jag hade hennes mobilnummer (det rätta), så jag messade & betalningen fixade jag i morse (vilket var helt okej).

Det gör ont, det gör ont...

Nu passar verkligen Lena Ph's låt väldigt bra. Eller, nja. För egentligen gör det inte ont - det gör jävligt ont.

Jag har - av sambon - fått en skönhetsmackapär. Eller rättare sagt, ett tortyrredskap. Och jag har mig själv att skylla, för jag önskade mig den nämligen själv.

Det är en epilator, en silk-epil. Det är som en rakapparat, förutom att den istället för att kapa hårstråna drar ut dem. Låter det smärtsamt? Det är bortom smärta.

Att vaxa sig är bara blahablaha i jämförelse. Det är som en smekning, medan detta djävulsinstrument måste vara designad för att knäcka den mest hårdföre agent. För silkepilen drar inte bara upphårstrån - den suuuger in hela skinnet. Så med ett sånt tortyrredskap tillhanda kan man få ut de mest hemliga av alla hemligheter - av vem som helst.

Men, jag använder den ändå. Fast lite smärtkänslig och harig är jag ändå, varför jag enbart klarar av att fixa ett ben i taget.
Så nu vet ni varför.
Nu vet ni varför jag haltar så...

Ooops

I dag skulle jag sätta upp lappar på högskolan där jag jobbar. Inbjudan till en intressant, öppen föreläsning. Och det finns en hel del anslagstavlor där för att marknadsföra både det ena och det andra. Både det som har högskoleanknytning och det som är helt utanför (band som spelar etc).

Problemet är att de som sätter upp anslag glömmer (eller låtsas glömma, för att citera Jonas Hallberg i P1 Spanarna), att ta bort sina efter att datumet har passerat. Så då sitter där en massa inbjudningar till gamla event. Men ordningssam som jag är - och för att ge plats åt "min" inbjudan - så plockade jag ner flera av dem.

Nu var det bara så att jag hade lite dålig koll på dagens datum.
Japp, jag tog ner och slängde en stor affisch för ett event som sker i morgon kväll. Oooops.


Och det var inget litet evenemang som bara närmast sörjande går på. Det var ett föredrag med Åsa Linderborg och Jerry Williams.

Jag kom på min lilla fadäs när jag några timmar senare var i en annan byggnad för att sätta upp mina lappar och återigen såg den här stora, "gamla" affischen som tronade på den främsta pelaren. Precis innan jag skulle rycka ner den så såg jag datumet, morgondagens. "Hoppla", tänkte jag. "Där blev det visst lite tokigt." (Nä, så tänkte jag egentligen inte alls, utan mera: "Shit, shit, shit! Vad f-n gör jag nu?"

Jo, jag gick tillbaka med svansen mellan benen och fiskade fram den smått knuggliga affischen igen från pappersinsamlingen och satte sonika upp den igen. Ordningssam som jag är...

Jag = Telemarkstjärna – Eller inte

Denna säsong har jag och sambon åkt utförs 2 dagar. Först i Kungsberget och sedan, för några dagar sen, i Romme. Vi brukar åka Telemark, något som vi verkar vara väldigt ensamma om. Det är förmodligen totalt ute att göra det eller så är vi bara före vår tid (väldigt före). I alla fall så är det grymt skoj, svårt och jobbigt. Men visst ser jag otroligt cool ut… (i alla fall när jag står still…)?

Bildbevis

Eftersom jag är så himlans feg så brukar jag inte trilla. Jag fegar ur och stannar precis innan olyckan sker (inte bara för att det kan göra ont att trilla, att det är lite pinsamt utan främst för att jag har såna problem med att komma upp igen).

Sambon har inte dessa problem. Han trillar desto oftare (fast han har å andra sidan åkt mindre Telemark än jag och aldrig slalom (det är snowboard som gäller annars)). När vi var iväg sist så ramlade han varannan sväng ungefär det första åket. Jag kan säga till hans försvar att snön var väldigt svåråkt (för jag hade också svårt, och om jag har det så måste det absolut vara fel på underlaget…).

Filmbevis

Vår första skiddag, i Kungsberget för nån månad sen, så lyckades jag faktiskt med att trilla. Två gånger. Andra gången såg inte sambon det ens, men det gjorde alla som åkte i sittliften.

Vi filmade varann några gånger med våra mobiler. Och generande nog finns min första vurpa med på en av filmsnuttarna. Inte för att det är pinsamt att trilla, om man satsar och vågar. Utan för att jag varken gjorde det ena eller det andra. För att balansera upp det hela, finns en film när jag åker ”normalt” och en där sambon försöker sig på ett hopp med snowboard. Av naturliga skäl så är filmerna väldigt korta...

Unika bilder!

Oj, så paff jag blev när jag såg katterna ligga så här ihop i sängen. Jojo, de kan ligga och gosa ihop (när Morris är lugn), men aldrig så här. Morris har krupit in i Snöstorms famn och det är helt okej med henne. Riktigt coolt. Så jag sprang (för att vara på säkra sidan) och hämtade kameran.

En liten stund senare så hoppade Snöstorm upp i ena klöspelaren och la sig. De gillar att ligga där: det är mjukt, man kommer upp en bit och det är en liten kant som avgränsar på ett bra sätt. Men det dröjde inte länge förrän Morris också skulle vara där (han brukar ju vilja vara där Snöstorm är). Jag hörde ett morrande från Snöstorm. Efter ett sådant ogillande yttrande så brukar hon springa iväg/hoppa därifrån

Men inte denna gång! Helt otroligt, men hon satte sig upp och stannade kvar medan han trängde sig ner bredvid. Det var verkligen första gången som det hände. Coolt!