Välkommen på Toabesök!

Nu är även vårt badrum med i 2000-talet. Från enkelspolning till valbar spolning för själva toan. Från tvåhandsfattning till enhandsfattning för kranen. Japp, här händer det stora, livsomvälvande saker...

För att det här skulle bli lite skojigare att spana in våra toa, så är Morris med som fotomodell.




Men, på gästtoan är det fortfarande gamla modeller som gäller. Vi måste ju hinna anpassa oss till nymodigheterna, ett steg i taget. Annars kanske vi blir så pass förvirrade och osäkra att vi använder katternas toaletter istället...



Jo, jag vet, deras toaletter är inte snygga. Den längst bort är en extra toa, som vi har tagit fram när vi har varit borta lite längre. Men trots (eller kanske på grund av) att den är väldigt liten (och väldigt ful) så gillar de den. Får nog göra ett besök på www.kattfamiljenshop.se.

Fortsättning på föregående inlägg

Nu sitter ni säkert spända av ovisshet...:
"Hur gick det i onsdags? "Kom bussen?" "Hann hon med den?" "Körde den i diket". "Blev den kapad av terrorister?" Nu ska ni äntligen få klarhet i det...

Svaret på ovanstående frågor är: Nej.
Men, dagen var inte slut...

Allt gick bra tills bussen stannade och jag skulle gå av (lite illamående som vanligt):

När jag skulle lyfta upp ryggsäcken från golvet för att kliva av, visade det sig att den hade fastnat. Remmen hade kilat sig fast mellan spaken som är för att fälla stolsryggen, och själva stolen. Den satt benhårt. Jag ryckte och slet i den. Den ville inte loss. Jag började bli lite svettig och nervös, jag ville gärna hinna av bussen innan den for vidare.

Så jag tog i lite extra. Då trillade min mobiltelefon som låg i mitt knä, ner mellan stolen och väggen. Pang ner på golvet.

DÅ svor jag.

Men där nånstans vände min dåliga dag:

• Telefonen gick inte i bitar.
• Jag hittade den och fick upp den.
• Jag lyckades få loss ryggsäcken.

Och allt detta innan bussen åkte igen. Så jag hann av.

Och inga mer konstigheter hände den dagen. Med betoning på den dagen...

Verkligen inte min dag i dag

I dag var det en sån där dag då det mesta gick fel. Anledningen är ett felaktigt val som jag gjorde i morse. Jag velade nämligen mellan att åka till Eskilstuna eller stanna i Västerås. Som många av er vet så jobbar jag på båda orterna.

Orsaken till velandet var att torsdagar är en Eskilstunadag för mig, men i morrn ska jag vara på möte i Västerås. Så skulle jag då byta dag och ta mig till E-tuna i dag istället? Fast å andra sidan är jag ju på möte i morrn och inte speciellt tillgänglig. Det är för att vara tillgänglig som jag delar min tid. (Om ni inte hängde med där, så gör det inget. Det är knappt så att jag hänger med...). I sista sekunden så gjorde jag mitt val.

Och jag valde fel. Jag valde att ta bussen till Eskilstuna, vilket har medfört följande:

• Blev åksjuk på slutet av bussfärden vilket i sin tur orsakade huvudvärk (vädret hjälpte nog till i och för sig)
• Fick ingen att luncha med (i Västerås brukar jag alltid gå hem och äta ihop med sambon).
• När jag skulle åka hem och hade satt mig på bussen (kl. 16.15), upptäckte jag att plånboken var borta. Jag orkar inte stanna kvar en timme till, tänkte jag. Jag skiter i plånkan, får låna av sambon tills på tisdag när jag är tillbaka här.
• Ska ta fram Ipoden. Den är inte heller i väskan.
• Jag rotar efter mobilen, för att messa sambon och beklaga mig. Ingen mobil heller.
• Bussen börjar åka.
• Jag får be chauffören att stanna. För gränsen gick vid mobilen. Den vill jag inte vara utan så pass länge. Så jag hoppade av.
• Så nu sitter jag på jobbet igen. Upptäckte när jag skulle lägga ner mobilen i väskan att min jobbmobil inte låg där. Den låg visst på skrivbordet under några papper.

Nä, det verkar inte vara min dag idag. Nu gäller det bara att inte missa nästa buss. Fast den lär säkert vara inställd. Om den kommer och jag hinner med den, hur stor är då risken att vi råkar ut för punka...? Ja, jag vet inte, men det jag vet är att det inte är min dag idag.

Är väl typiskt?

Efter att ha varit borta från bloggen i nästan 2 veckor tänkte jag nu göra ett inlägg. Och då så genomförs underhåll av den här bloggportalen, vilket medför att jag inte kan lägga upp några bilder.

Känns lite typiskt.

Jag som skulle lägga ut världens bästa & finaste bilder, vilka jag enbart kunde lägga ut just nu... Bilder som förmodligen hade gjort er vecka komplett & underbar... Tänk vad ni nu missar.
Lessen, men det är inte mitt fel (en regel som alltid gäller...)

Om katterna

Ni som är kompis med mig på Face Book vet redan att jag har gjort en sida om våra katter här på bloggen. På den sidan har jag skrivit om dem var och en för sig, kompletterat med flera bilder. Det står lite om när de kom till oss, hur de är och vad de gillar att vara i sommarstugan. Typ.




Dessutom har jag skrivit om Simbas bortgång, och hur hårt jag tog det (vilket även gäller sambon). Om det fick jag väldigt fina kommentarer på Face Book som jag vill passa på att tacka för. Det värmde verkligen. Det är flera som har upplevt samma sak, och känner igen sig.

Ni som är lite nyfikna på Snöstorm, Morris & Simba, spana in:
Om katterna

I'm so International!

Jodå, det är jag - International. På jobbat har vi Thailändska studenter som ska plugga en ettårig master inom nursing (de är vårdlärare hemma i Thailand). Och samtidigt har vi forskare från Thailand. Så nu kan jag säga Sawatdkee ka. Betyder både hej och hej då, och när man säger det så håller man ihop händerna och bugar lite lätt.

Förra veckan var en delegation från Hälsoministeriet i Thailand på besök. Och då var det överlämning av presenter som var lite av en ceremoni. Och det var Deputy Permanent Secretary of Ministry of Public Health (han bossar tydligen över 20 000 pers), som överlämnade gåvorna. Imponerande vackra gåvor, som ni ser nedan. Och sen är det jag med Mr Big Boss himself, bara för att visa er att jag socialiserar mig med höjdarna...

I dag på väg hem från jobbet kom jag i samspråk med en Indier som pluggar på "min" högskola. Se, jag sa ju det. Jag ÄR international...

P.S. Bilden på orkidén visar blomman som vi alla fick varsinn ditsatta på kavajslaget. Så vackert, så elegant. (Ska nog inte berätta vad vi gav dem...)