Katastrof

Nu syftar jag inte på att jag inte har varit här ute och skrivit på länge. Jag syftar heller inte på att ingen saknade mina inlägg - förutom min svärmor :-). Jodå, hon hoppades att jag skulle bli frisk snart så att jag kunde skriva nya inlägg (så nu ligger hon högt upp på min gilla-lista :-)).

Nej, jag syftar på något ännu allvarligare. En riktig katastrof.

Igår var det en på jobbet som var så snäll att hon bjöd på semlor till eftermiddagsfikat.

Det var bara det att jag var inte där just då: Katastrof! När jag hörde vad jag hade missat, så sa de att det kanske fanns kvar något om jag skyndade mig till fikarummet. Och ni som känner mig har redan insett att jag, när jag hörde detta, kutade bort till fikarummet med kaffemuggen i ena handen.

Men de var slut.

Katastrof!

Men jag då?!

Precis runt nyår fick tre kompisar barn. Och oj, va de har blivit uppmärksammade. En massa gratulationer etc. Men jag då?! Jag är faktiskt förkyld och inte får jag ett gäng uppmuntranden...

Och jag är jättesjuk. Har både ont i huvudet och i halsen (nä, ingen feber då hade det varit dödsbädd vi hade pratat om). Och när jag blir förkyld blir jag lika sjuk som grabbar. Så där som i den gamla reklamen med en kille med ansiktet över ångande vatten, som påpekar att föda barn är ingenting i jämförelse. Och jag håller med!

En kompis hade värkar i 26 timmar. De är ju bara blaha blaha. Jag har varit sjuk i flera dagar.

Bäbisarna skriker och väcker föräldrarna. De är ju bara blaha blaha. Jag har hostat flera gånger.

Bäbisarna är söta och gulliga. De är ju bara blaha blaha. Jag är superdupersöt (i alla fall när ingen ser mig).

En sak är i alla fall bra med mig. Jag beklagar mig i alla fall inte...

Stort Grattis till Åsa, Maria & Johanna som blev mammor runt årsskiftet. Även ett Varmt Grattis till Lisa, Caroline & Malin som några månader innan fick varsinna bäbisar.