Nytvättat är skönast

Morris hittade genast till väskan med nytvättat. Gosigt underlag och dessutom få vara i en väska - Kan man ha det bättre?

Översvämning

Detta är sjunde sommaren som vi har vår sommarstuga. Och det har aldrig tidigare hänt att ån har svämmat över pga regn. Varje vår brukar ån breddas så att vår gräsremsa längs vassen är vattenfylld pga smältvattnet. Men aldrig att ån har "regnat över". Det bevisar att denna semester har varit fylld av ihärdigt droppande från himlen.

Varje år brukar jag tycka att vädret har varit riktigt bra, medan andra har klagat. Detta år tillhör jag den klagande skaran. Nedan syns bilder på vår brygga och den remsa som egentligen är gräsmatta. Sist syns grannens dränkta brygga.

Vi tror att ån har höjt sin vattenlinje med 30-40 centimeter. Som tur är har vi gosiga kissar som förmodligen blir nästa blogginläggs bildmotiv.

Se det regnar ...

Vid sommarstugan har vädergudarna varit extra givmilda med regndroppar. Väldigt givmilda. Men det gäller givetvis att tänka positivt mitt i alla vattenpölar:

• Jag får användning av mina nya gummistövlar.
• Inga problem med sinande vattentunnor (vi har inget vatten i stugan så regnvattnet används flitigt).
• Man slipper vattna.
• Det är fin grönska.
• Man har en orsak till att inte träna.
• Man har en orsak till att sitta inne och uggla.
• Man upptäcker att ens nya gummistövlar är täta.

  

 







Här står jag på gräsmattan nere vid ån. Riktig översvämning. Bilder på det kommer.



Desperat?

Nu verkar han nästan desperat, vår lilla suput. Han tänker visst slicka upp varenda droppe...

Morris tagen på BAR gärning

Hmmm, det verkar som om nån försöker sig på skåpsupning. Snacka om att bli tagen på bar gärning...

 Kollar om nån ser mig. Nä, kusten verkar klar. Jag dyker in.

 Mmm, lite maltwhisky kanske skulle vara något.

 Shit, hon såg mig. Bäst att dra.

Brev från vår son Vilgot

I början av maj så introducerade jag er för vår nya imaginära son Vilgot. Sen glömde vi faktiskt bort honom. Mest kanske för att han är helt påhittad. Men så härom veckan så dök det upp. Ett brev. Från Vilgot.

"Hej.
Det var ju synd att vi inte kunde vara tillsammans i sommar, men ni behöver inte oroa er. Jag trivs kanon på kolonien. Vi är några som håller ihop, jag är nog den lugnaste. Våran föreståndare är en äldre gammal gaggig farbror. Men biträdena är bra, bara unga tjejer."
Ovanstående var bara en fjärdedel av brevet, så vår son verkar vara bra på att skriva.

Men vi är oroliga för honom nu. De har nämligen kommit dit några äldre grabbar som stöter på biträdena. Och Vilgot och hans kompisar har snott deras cyklar och lagt ut dem på nätet. Sedan kommer ägaren och köper tillbaka den. Undrar om detta kriminella beteende kan bero på taskig uppväxt... Ha tjänar å andra sidan sina egna fickpengar.

Sen verkar han inte vilja att vi kommer på öppet hus som de ska ha. Skäms han för sina föräldrar mån tro...? Han avslutar dock med:
"Vi träffas till hösten när skolan börjar.
Hälsningar
Vilgot"




Om nån undrar över min långa bloggpaus så beror det på att jag ju har varit tvungen att förbereda mig för nästa karriärkliv (se inlägget nedan)... Jag fann nämligen det tredje och sista tecknet på mitt kommande yrkesval - vi bor ju faktiskt på Skolgatan.