Makens nya personliga tränare

Nu ska ju i princip alla som går på gym ha en personlig tränare,  en PT. Och maken vill givetvis inte vara sämre. Och enklast - och billigast - borde ju att anlita sin egen son. Morris.

"Men kom igen då, farsan. En sit-up måste du väl ändå kunna klara? "

"Bra! Se, du orkar ju."

"Och så en till. Kom igen. Ta iiiii."

"Två - det är ju i alla fall dubbelt så många som sist. Nästa gång ska du nog klara ännu en. "

Tyvärr verkar deras samarbete ha upphört. Är inte säker på om det var Morris som tyckte att maken var ett hopplöst fall eller om han ansåg att ersättningen var skamligt låg eller om det var  maken som ansåg att hans PT inte kunde leva upp till de mest grundläggande kraven. Jag misstänker att maken hade förväntat sig snabbare resultat. Nu vet jag inte om de uteblivna resultaten beror på maken eller makens PT...

Så länge det finns liv så finns det hopp?

Stämmer det att så länge det finns liv så finns det hopp? I så fall kanske vi inte ska slänga blomman ändå...

Dåliga föräldrar

Vilka dåliga föräldrar vi är. Vi glömde bort sonens födelsedag. Pinsamt! Glömma hans 5-årsdag. Jag kom på det dagen efter. Som tur är så är han ju, som de flesta av er vet, en katt, så förhoppningsvis så bryr han sig inte så mycket (hoppas vi...). Som present fick han fisk.

Morris - en busig femåring

Minus 8 cm runt magen

Jo, det är faktiskt sant. Åtta (8) centimeter mindre i omkrets kring magen. Sen i början av januari. Hur har det gått till, kan man då undra. Jo:

• Bytt ut yoggi och mackor mot omelett till frukost.
• Skippat mellanmålet eftersom mättnaden håller sig ända fram till lunch.
• Minskat på bröd, ris, pasta och potatis.

Och simsalabim - minus 8 centimeter. Tyvärr, sett från min egoistiska synvinkel, så är det inte är jag som har minskat i omfång, det är maken.

Då kan man ju undra var dessa centimeter har tagit vägen. Jag undrar inte. Jag vet...