I morse stod jag med ena foten uppepå toasitsen, med locket uppfällt, för att raka benen. Morris är samtidigt nedanför badkaret eftersom det är så spännande när vattnet rinner ner mot golvbrunnen. Det är är så pass spännande att han gärna vill se vart det tar vägen, och därför har en förkärlek för att pilla upp brunnsventilen. Men för att förhindra detta har vi en väldigt
elegant (obs: ironi) lösning på detta - vi har en glasslåda fylld med mynt som står ovanpå.
Problemet är att Morris är en intelligent (eller snarare envis) katt, så han lyckas då och då putta bort den tunga lådan för att sedan pilla loss ventilen och därmed dra fram mindre trevligt gojs. Och det var det han var på väg att göra i morse.
Upplagt för kedjereaktion
Jag står på ett ben med den andra foten på kanten ner mot toaskålen och en rakhyvel i handen. Jag har handfatet till höger om mig, samma sida där jag har rakhyveln, och badkaret samt Morris bakom mig. Då märker jag hur Morris puttar bort den ventilskyddande pengaburken.
Jag reagerar direkt.
Jag snurrar runt för att säga till Morris och
fastnar med ena foten i toalettstolen. Jag vevar med ena armen för att återfå balansen, självklart den jag håller rakhyveln med. Jag lutar mer och mer bakåt utan balans samtidigt som jag vevar med "hyvelarmen" i större och vidare cirklar. Mitt bakhuvud närmar sig badkarskanten alltför snabbt.
Och så gick det till när toastolen blev till fotbad, jag tuppade av och Morris blev halvt rakad på ryggen...
Närå. Jag återfick balansen och Morris for iväg fort som fan när han märkte att en
70-kilos 69-kilos klump eventuellt var på väg mot honom...