För några år sedan, ja ganska så många år sen om jag ska vara helt ärlig (typ 10), så var jag och sambon på en tvåveckors semester till Dominikanska Republiken (ospecat). Ganska snart blev vi rastlösa av att ligga på beachen och lapa sol. Gjorde istället lite utflykter. En kompis berättade att hans föräldrar också var dit i 14 dagar, all-inclusive på ett lite lyxigare hotell. Inget konstigt med det. Det vi däremot blev förbryllade över var att de var på hotellområdet hela tiden. Hur kunde de med det, undrade vi. Det lät ju skittrist.
Vi har precis kommit hem från en vecka på Gran Canaria. Väldigt skön och avslappnande semester. Vi bodde på ett lite lyxigare hotell, enbart för vuxna (Vings nya koncept vilket passade som handen i handsken för oss utan barn). Det var inte all-inclusive, men breakfast-inclusive. Och vilken frukost sen! De serverade Cava (mousserande vin) till frukosten för den som ville. Och självklart ville vi det!
Vi hade hyrt bil för vi tänkte göra lite småutflykter på egen hand. Det är alltid trevligt att se sig runt, och att bara slapp vid poolen låter smått långtråkigt. Oj, så vi bedrog oss. Förutom för två halvdagar så slappade vi i solstolarna på stranden, alternativt vid poolen, hela semestern. Var det molnigt tog vi bara handduken som täcke och låg och slumrade lite. Vi upptäckte att vi inte alls hade någon vidare lust att upptäcka ön, utan var nöjda med att prova olika typer av solstolar. Något som vi inte alls trodde om oss själva.
Så från att vara äventyrslystna med upptäckarlust, hade vi blivit bekväma och småloja. Varför lämna hotellområdet när vi hade det så bra där? Hmmm, det där lät ju precis som kompisens föräldrar för tio år sedan. Vad betyder det? Att vi har blivit gamla?
För några år sedan skrev jag ett kåseri om just ålderstecken. Där tog jag upp att när man föredrar komfortabla hotell med sköna sängar och rejäl frukost samt betalar extra för havsutsikt, så var man definitivt äldre än man trodde. När man var yngre resonerade man som så att lägga pengar på att sova var totalt värdelöst när man ändå skulle parta halva natten.
Slutsats: Japp, vi är definitivt äldre. Och det har jag inga problem med att erkänna. DET måste vara tecken på mognad. Eller, nja, dit har jag nog inte kommit än…
P.S. Grattis sambon på 36-årsdagen!
Vi har precis kommit hem från en vecka på Gran Canaria. Väldigt skön och avslappnande semester. Vi bodde på ett lite lyxigare hotell, enbart för vuxna (Vings nya koncept vilket passade som handen i handsken för oss utan barn). Det var inte all-inclusive, men breakfast-inclusive. Och vilken frukost sen! De serverade Cava (mousserande vin) till frukosten för den som ville. Och självklart ville vi det!
Vi hade hyrt bil för vi tänkte göra lite småutflykter på egen hand. Det är alltid trevligt att se sig runt, och att bara slapp vid poolen låter smått långtråkigt. Oj, så vi bedrog oss. Förutom för två halvdagar så slappade vi i solstolarna på stranden, alternativt vid poolen, hela semestern. Var det molnigt tog vi bara handduken som täcke och låg och slumrade lite. Vi upptäckte att vi inte alls hade någon vidare lust att upptäcka ön, utan var nöjda med att prova olika typer av solstolar. Något som vi inte alls trodde om oss själva.
Så från att vara äventyrslystna med upptäckarlust, hade vi blivit bekväma och småloja. Varför lämna hotellområdet när vi hade det så bra där? Hmmm, det där lät ju precis som kompisens föräldrar för tio år sedan. Vad betyder det? Att vi har blivit gamla?
För några år sedan skrev jag ett kåseri om just ålderstecken. Där tog jag upp att när man föredrar komfortabla hotell med sköna sängar och rejäl frukost samt betalar extra för havsutsikt, så var man definitivt äldre än man trodde. När man var yngre resonerade man som så att lägga pengar på att sova var totalt värdelöst när man ändå skulle parta halva natten.
Slutsats: Japp, vi är definitivt äldre. Och det har jag inga problem med att erkänna. DET måste vara tecken på mognad. Eller, nja, dit har jag nog inte kommit än…
P.S. Grattis sambon på 36-årsdagen!
Inlägg
1 kommentar:
Välkomna hem. Cava och sol är just vad man behöver den här årstiden. Jag brukar få det vid jul men inte i år. Ett tips för folk som jag: besök ljuscaféet på söder i Stockholm för litet strålning.
Skicka en kommentar