söndag 12 april 2009

A-lagare eller ex-kollega?

Tänkte berätta om en rolig/intressant/konstig grej som hände för någon vecka sen var vi ute och joggade – för första gången denna säsong. Det var inte enbart joggingpremiär utan även premiär för mina nya löpardojjor. Hade förväntat mig att jag skulle sväva fram med dessa, tyvärr hände det aldrig. Skorna verkade inte kapabla till det – i alla fall inte med mig att släpa på.

I alla fall, när vi var ute och joggade – eller joggade och joggade. Vi lufsar mer, vilket innebär att vi blandar jogging med powerwalking. Typ intervallträning. De säger att det är den bästa varianten om man är ute för att öka konditionen och fettförbränna. Fast den egentliga anledningen till att vi kör denna variant är att vi helt enkelt inte orkar jogga hela vägen… (fast den första anledningen låter mycket bättre).

Men det var inte det jag skulle berätta. När vi då var ute och joggade, nej jag menar lufsade, så kom en cyklist vinglandes emot oss. Han pratade i mobilen samtidigt och började svaja ut i gräset. Han såg definitivt ut som en person som hade druckit alldeles för mycket, trots att klockan bara var 17. ”En A-lagare”, sa vi lite fördomsfullt. Han cyklade väldigt sakta och när han försökte styra där ute i gräset och samtidigt prata i mobilen, så mäktade han helt enkelt inte med att dessutom trampa. Så farten tog helt enkelt slut, och mannen damp rakt ner i backen. Han bara la sig åt sidan med cykeln. Och han reste sig inte.

Vi joggade fram (denna gång var det jogging), och frågade hur det var. Han låg fortfarande ner, med ansiktet i backen. Han svarade inte. ”Det måste vara en riktig fyllbult, som inte ens försöker resa sig upp”, tänkte vi båda två. Då frågade vi, med lite högre röst, om han behövde hjälp. Då tittar en nykter man upp som fortfarande pratar i telefon, och förvånat säger nej. Det verkade som att han absolut inte ville att den han pratade med skulle fatta att han precis hade trillat.

Så det var ingen A-lagare som vinglade fram där på grusvägen. Men jag upptäckte att det istället var en gammal kollega till mig. Same same…


GLAD PÅSK!

2 kommentarer:

Sailing White Pearl sa...

Ha ha! Men gud va roligt! Vet Vlt om att dina polare skrattar sig stumma åt dina kåserier?

Karin sa...

Hejsan White Pearl!

TACK!! Va söt du är! Suger i mig av komplimangen. Nää, vlt vet nog inte vad de missar...

I dag måste vara en perfekt båt-dag?!

/Karin