Extra knäck

I år har det blivit en hel del extra knäck. Och nej, jag har inte gjort någon felaktig särskrivning.

Det var några år sedan jag sist tillverkade knäck, men i år blev det av. En chokladvariant, som är riktigt god (godare än den vanliga enligt min mening). Jag gjorde en sats och oj, va många det blev. I och för sig så stod jag för julgodiset på julafton, men det hade helt klart räckt med halva satsen. Trodde jag...

Det visade sig att jag var helt såld på det där godiset. Om man lägger till det faktum att jag och maken fick ett nytt TV-spel, Lego Harry Potter, av våra gulliga katter, så kan man nog lista ut resultatet.
Jag skulle fota knäcken och givetvis kom Morris och skulle vara med. Jag fick fullt sjå med att se till att han inte la sig i knäcken.

Jag har ätiti så pass mycket att jag både har knäck i lurarna och skitit knäck... (kunde inte låta bli). Tyvärr är det inte så många kvar, men om jag skyndar mig så hinner jag ta några innan maken kommer hem och snor dem... Tänk vad det skulle vara knäckande för honom...

Nä usch, vilka dåliga ordvitsar. Man skulle nästan kunna tro att jag är från Göteborg :-).

God Jul & God Fortsättning

GOD JUL & GOD FORTSÄTTNING!

Här kommer lite julinspirerande bilder. (I de två första bilderna, spana även in bakgrunden.)

Undra var tomten tog vägen, frågar sig Snöstorm:

Årets julgran som aldrig blev av att klä. När vi hade tid och lust var den lite för mogen=barrig, så att peta på den var ingen bra idé.

Återigen har det varit en tyst period här på bloggen. Lite för mycket jobb gör att lusten till att sitta vid en dator vissnar ner. Men jag har tänkt ut en massa inlägg, de har bara inte blivit nedskrivna. Och de har varit suveränt bra. Måste ha varit de roligaste jag någonsin kommit på. Tyvärr så kommer jag ju nu inte ihåg dem. Men jag kan lova att de var otroligt underhållande... Nästan så pass skojiga att ni kan skratta åt dem - trots att ni inte har läst dem...

Äntligen! December

Så har det äntligen blivit december. Och vi har äntligen fått öppna vår chokladkalender. Årets är inte från Tyskland (de två senaste var det), utan denna är holländsk.

Även fast chokladbitarna kanske var lite mindre i år så finns det en stor fördel med årets kalendervariant: Den har 25 luckor! Jajamänsan! En för juldagen med. Sånt får ett chokladälskande hjärta att smälta...

Och självklart kom Unge Herr Nyfiken fram och skulle undersöka det nya, spännande.

Och ni som är nyfikna på:

Förra årets chokladkalender

Förrförra årets chokladkalender

Vår favorittangent - uppenbarligen

Medan maken har hållt på och dammsugit här hemma, så har jag roat mig med att rengöra kontroller (till TVn & DVDn), TVn:s framsida samt tangentbordet till hemmadatorn.

Och det är ingen underdrift att påstå att det verkligen behövdes. Vilka snuskpellar det måste bo i det här hemmet...

Favorittangent

Vår favorittangent räknar jag som den tangent vi använder mest. Med andra ord - den som är skitigast. Och vilken kan det vara? Jag frågade maken, vilken han trodde. Han gissade på:

- Mellanslag

- Enter

- Esc

Därefter M, eftersom han ofta går in på "sitt" miataforum. Även W var ett förslag, som i www.

Fel, fel, fel!!

Det är denna tangent:

< > |

Det kunde man inte tro :-).

En annan intressant sak ...

... var att jag upptäckte knappar på tangentbordet jag inte hade en aning om fanns. Till exempel en med en måne på. Vart går den måntro?

Eget skafferi...

När vi åkte runt i Masai Mara, det stora reservatet i Kenya vilket går ihop med Tanzanias Serengeti, såg vi en hyena precis vid vägen. Han satt där lugnt i en vattenpöl. Vad vi inte visste var ...

... att vattenpölen var hyenans egna lilla skafferi...

Han plockade upp en mindre levande Zebraunge (antar jag i alla fall då den saknade stor del av bakdelen...).

Det här bytet hade han tagit själv.

Lite Afrika

Här kommer lite miljöbilder (som inte är från resorterna, vilket nog syns).

Zanzibar

Vår guide i byn visade oss sitt hem (utifrån). Här är köket.

Fiskebåtar som de bygger helt för hand.

Deras borrmaskin.

Det här är i deras huvudstad: Stone Town. Huset till höger är vårt hotell.

Kenya

Bilder från när vi åkte mellan Nairobi och Nakuru (var 20 mil, tog 6 h inkl. kort paus) samt mellan Nakuru och Masai Mara (var 23 mil och tog 7 h inkl. lunch).

Tidningskändisar...

Om inte tidningen förstår vilket nyhetsvärde det ligger hos en..., så får man väl sätta in en annons istället. Konstigt egentligen, att det bara är jag själv som tycker att jag är så himlans intressant...

Annonsen vi satte in var en bröllopsannons (okej lite sena är vi kanske, men det är många som är bra mycket senare med sina annonser). Dels var det i vår lokaltidning och dels i Hallandsposten då makens föräldrar och släkt bor i Laholm.

Modernt?

Västerås är Sveriges 6:e största stad, men dess tidning (vlt) kör inte med webbaserad annonsering gällande bröllopsannonser. Nä, man fick mejla in. Hallandsposten, som täcker storstäder som Knäred och Hylte, där är det webben som gäller fullt ut. Man gör dels en annons för tidningen (som blir lite snyggare) och dels en för webben (där man kan lägga till fler bilder).

Annonserna

Här kommer tidningsvarianten och webbdito:

Annonsen som den ser ut i tidningen (vlt)

Webbannonsen - med flera bilder (Hallandsposten)

Skaffat nya husdjur

Vi har precis kommit hem från vår Bröllopsresa: Safari i Kenya samt sol & bad på Zanzibar. Härligt!

Därför har jag inte svarat på kommentarerna jag har fått eller varit in på "mina" bloggar (inläggen var satt på timer).

Vi såg en hel del trevliga djur. Så vi tänkte - varför inte utöka husdjursskaran lite...

Han hade sån härligt mjuk man, så vi var bara tvungna att ta med honom. Fast det kändes som att han behövde en kompis, så därför fick...

... en zebra hänga på. Men konstigt nog så var den randiga varelsen inte med när vi kom fram... Alla såg helt frågande ut - speciellt lejonhannen...

Givetvis testade vi med en elefant, men incheckningen var så kinkig så. Tyckte han vägde för mycket. Herregud! Då skulle ni ha sett han som checkade in oss - snacka om att väga för mycket...

Vi provade med fler tungviktare:

Men när vi närmade sig ovanstående lady, så blev hon skitförbannad. Don't mess with the mother.

Dessa två noshörningar är av arten svart, vilken är väldigt sällsynt. De kallas för svart noshörning eftersom de vita har bred mun, och från början kallades för wide. Logiskt va...? De ser lite pussugna ut...

Lite lekkompisar vore väl inte fel till Snöstorm och Morris? En gepardungdom kanske?

Men sen träffade vi på 3 tremånaders gepardungar och saken var klar. Även här var morsan lite tjurig av sig...

Så här, med söt rumpa, tror vi att vårt eventuella barn skulle se ut...

En giraff står självfallet på allas lista över önskade husdjur. De är så fina, men vad han fick ducka hela tiden.

Så då nöjde vi oss istället med denna sötnos:

Hur många bor här?

En liten tävling:

Hur många bor här?

Och nej, vi hade inga gäster vid det här tillfället...

Fast några av skorna måste nog tillhöra våra barn - Snöstorm och Morris. För det är enda förklaringen till skohögen som jag kan komma på...

"Jag kan klättra högt"

- Jag kan klättra högt upp - jättehögt.

- Fast de har högt i tak är jag nästan uppe och sniffar på taket.

- Och som vanligt blir jag fotograferad. Tufft att vara fotomodell.

- Man blir så trött av att vara påpassad av alla paparazzis stup i ett...

Knölig säng

Och vem är det inte som gömmer sig där under alla täcken...

Mysigt värre :-)

ÄNTLIGEN!

Som han har väntat, maken.

Först sa de 1,5-3 veckor.

Sedan var det 6-8 veckor som gällde.

Och efter 7 veckor kom beskedet från Skattemyndigheten:

"Du har numera samma (vackra...) efternamn som din fru." (Okej, de uttryckte sig inte riktigt så...)

Och under dessa veckor har han bara blivit mer och mer sugen och ivrig på att byta sitt familjenamn, då det är ett tydligt tecken på att vi numera är gifta. (Så det var inte fö att han ogillar sitt gamla, måste jag poängtera då svärmor numera är en av mina läsare...)

Men att efter nästan 39 år byta namn är inte så lätt. Hur ska man komma ihåg vad man heter...

Snöstorm läser saga

- Vänta, vad är det här för konstig stol? Den brukar inte stå här.

- Här sitter man ju bra.

- Den här stolen måste de ha plockat fram åt mig. Men vänta nu, vad är det här för bok? Den ser ju lite spännande ut.

- Men mamma, nu kom du ju och störde mig.

- Få se nu, det är nog en elefant. En sån där stor, grå sak som mamma och pappa ska titta på när de åker på safari. Men undrar vad det där är, en med långa fläckiga ben.

- Hmm, vad är det här för nåt, tro?

- Mamma! Du måste ju bläddra åt mig!

- Jaha, nu var den slut. Ingen idé att sitta här och häcka längre.