Igår fick jag epitetet "Miss Karin" av en kollega. Och det syftade inte först och främst på att jag är fröken. Nä, jag berättade för honom om mina knäppa, dumma, fåniga misstag jag hade gjort på jobbet.
Misstag
På jobbet har man (alla utom vi administratörer) möjlighet att göra en egen personlig sida. Något som de ska göra själva. Men några får problem och då har jag hjälpt dem = gjort sidorna åt dem (jag jobbar med webben). Jag fixade flera kollegors sidor samtidigt (det var Kalle, Petronella och Stina), och var stressad eftersom en massa annat borde göras.
Dagen efter (igår) fick jag ett mejl från en av dem, det var från Kalle: "Jag har fått Petronellas CV på min sida." Ooops. Jag hade lagt in ett dokument, ett cv, på fel person.
Nytt misstag
Jag fick ett mejl från en av kollegorna angående hennes personliga sida (det var igår). Hon ville veta hur man hittade den. Så jag svarade: "Hejsan Petronella! Din personliga sida har adressen xxx, och du hittar den från din personalsida yyy, och från följande sidor ..."
Det var bara det att det inte var Petronella som hade mejlat mig. Det var Stina. Oooops. Så Stina hade fått adresserna till Petronellas sida. Hoppsan.
Första misstaget
Raden med misstag började med att jag skulle skriva en inbjudan till ett seminarium i måndags. Jag hittade inte papprena jag hade fått som jag delvis skulle använda som underlag. Väldigt pinsamt, tyckte jag. Jag valde att vara lite extra kreativ själv (hade egna anteckningar att gå på). Men så insåg jag att jag måste ha de där papprena.
Jag letade på kontoret, i jobbväskan och hemma. Jag letade på kontoret, i jobbväskan och hemma. Jag letade... Fick med svansen mellan bena, åter be om papprena. Två dagar därefter hittade jag dem i jobbväskan. Ooops. Hade varit mer ordentlig än jag trodde och stoppat dem i en mapp (och jag har ganska många mappar i väskan). Och där letade jag inte.
Kalle, Petronella och Stina heter i verkligheten något annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Jobbigt när det blir så där mycket knas. Hihi måste säga att du låter lite som min älskade sambo.
Sv:
Ja visst gick det riktigt lugnt till när Luna introducerades. Jag slutar aldrig att förundras över att våra katter är så lättsamma när det gäller umgängen med nya katter.
Hihi ja lite mer drama har det ju varit hos dig men nu verkar det ju ändå som att de gillar varandra :-)
Ja visst har dom tjock päls. Det där är filmat i vintras också så då hade dom extra tjock päls. Nu har dom fällt det värsta.
Haha ja ang det där med att jag gormade lite på telefonförsäljaren. Det är ju på gott och ont att jag har svårt att hålla truten när jag blir irriterad ;-)
Är en sån person som säger vad jag tycker och håller inte tyst när jag blir sur. En del uppskattar det inte för man skall ju hålla god min som det heter medans andra tycker nog det är skönt att jag är ärlig och rakt på sak när det gäller.
Kramis
Hahahaha det där var väldigt roligt Miss Karin! :))
Nej jag kanske inte behöver flytta då eftersom vi ligger 8:a på skillsmässotoppen, om du säger så :)
Hur går det med bröllops planeringen?
Kramar
Det var nästan imponerande hur många misstag jag gjorde på samma gång...?
TACK! Det värmer verkligen när jag får era uppskattande kommentarer :-). Då blir det liksom värt att jag gör bort mig.
Planerna går sakta, men säkert, framåt :-).
Kram Karin
Skicka en kommentar