Förstår nu sambons Ko-skräck

Det har inte varit mycket action på den här bloggen i sommar inte. Vet inte om det egentligen har bekymrat nån, men nu kommer ett inlägg. Handlar om djur - men faktiskt inte om katter...

Vi skulle ut och jogga vid stugan. Den ligger vid kohagar och när vi har kommit hundra meter ser vi att bommarna är fördragna till närmsta hagen. Bondens kossor är alltså just i den hage där vi brukar jogga igenom. Jag tyckte att vi kunde gott jogga vidare och förbi kossorna. Men sambon sa "tack - men, nej tack", och vi vände tillbaka igen.


Problemet är att korna inte är några ordinarie små brunvita kossor, utan en sort som väger dubbelt som de vanliga. Så lite respekt har man. Jag tyckte dock att sambon var lite fånig.



Några dagar senare
Några dagar efter skulle jag cykla och hämta tidningen. En kort och otroligt härlig tur, delvis genom hagen men sedan i öppet landskap. Det är faktiskt underbart och trampa fram där - man känner sig lycklig och fri.

Bommarna in till hagen var för, men hagen är ju stor. Ska svänga runt och då kommer alla kossorna på en och samma gång - mot mig. Men som tur är stannar de. Men istället bildar de en halvcirkel såsom en mur som blockerar vägen. Jag klurar ett tag. Bestämmer mig för att vända om tillbaka igen.



Då rusar kossorna (inklusive nån tjur) genom dungen för att genskjuta mig. Och DÅ förstod jag sambons koskräck.


Som tur var bestämde våra fyrbenta grannar sig för att så kul var det inte att retas med mig och lommade bort igen.




Korna kan ge rätt ordentliga avtryck...