Utmaning!

Jag har blivit utmanad av Dhurata (som har två charmiga kattjejer och dessutom är gravid - på riktigt...) & så här lyder utmaningen:

Kopiera detta och svara på frågorna med ett ord som börjar på första bokstaven i ditt namn. Utmana sedan 6 andra personer!

Jag heter: Karin
Jag vill dricka: Kir Royale (mmm, det innehåller ju mousserande…)
Jag vill äta: Kärleksmums
Jag har: Klappat katter – ett otal gånger
Jag har inte: Klonats
Jag är rädd för: Korallormar (typ av rödaktig giftig snok som lever i Amerika, har i och för sig aldrig sett nån – än)
Jag är: Klipsk
Jag är inte: Kass
Jag sjunger: Konstigt
Jag påminner om djuret: Katten (vad annars…)
Jag vill ha en: Kram
Jag vill åka till: Kenya (blir kanske på bröllopsresan??)

& nu då?
Ja, nu ska dessa få ta min utmaning om de vill & ni andra också som vill såklart :
Piraten

Piraten är den yngste bloggaren jag känner till, han började blogga redan när han låg i sin mammas mage. Skulle vara skoj att se hur Piraten, snart 1 år, skulle beskriva sig själv. Han får även gärna beskriva sin mamma också. Också hon har en egen blogg: Sailing White Pearl

Det funkade!

Min make over jag genomförde, se inlägget nedan, fungerade! Yes! Jag har nämligen inte fått en enda fråga i dag om jag är gravid. Det måste ha varit en mycket lyckad omstyling.

Fast det förståss. Jag jobbade ju bara halvdag idag...

Så. Nu var det fixat!

Så, nu var det fixat. Pice of cake. Bye bye Gravid-frågor.

Som ni ser har jag gjort total make over. Jodå, det är jag på bilden. Typ. Har bara blekt håret, svarvat armarna, gröpt lite (mycket enligt en del...) i magtrakten med en vass kniv (läs: skyffel...), blekt tänderna, klistrat på ett fejkleende, och lagt mig till ett sånt där otäckt käck-beteende...

Om man nu ändå ska göra en make over, varför inte ta i?

Så var det dags igen...

I dag hade jag visst råkat knyta min kofta fel. Själva bandet hamnade ovanför magen. Och vad händer då...?

Jag fick gratulationer. Det är i och för sig rätt trevligt men kanske inte för den här orsaken. Jodå, ni har gissat rätt. Återigen tror nån att jag är gravid. Nu kanske nån av er tycker att jag borde fatta vinken till slut. Att jag borde banta. Förmodligen.

Hon sa i alla fall en snäll sak senare. Och det var att hon var lite orolig för att jag i så fall skulle iväg på mammaledighet. Och hon tycker att jag gör ett bra jobb (det är alltså en kollega det handlar om). Så det var ju skoj.

Det här var på lunchen idag. Strax efter fick jag av en annan kollega tykna svar när jag behövde hjälp i en trivial sak. Och nu vill inte jobbwebbverktyget spara. Så medan jag väntar på det (istället för att gå hem vilket jag borde ha gjort för länge sen), så beklagar jag mig lite här istället.


Nästa inlägg blir förhoppningsvis lite roligare :-).

Min väckarklocka är i Tyskland

Sambon är i Tyskland några dagar. Och då har han tagit med sig min väckarklocka. Mycket fräckt, tycker jag.

I och för sig så hade han nog inget val.
Det är nämligen sambon som ÄR min väckarklocka.

Så här blev det

Och så här blev det med möblerna på plats igen:

Fan, va vi är bäst! eller Äntligen!

Ojojoj. Nu har det skett. Det som vi tänkte att vi skulle ha gjort i fyra år nu. Man kan i alla fall inte anklaga oss för att huvudstupa rusa in i saker...

Vi har tapetserat! Fasiken va bra vi är (med våra mått mätt...). Nu är en fondvägg på plats i gästrummet. Och vi väntar nu bara på att sovrummet ska göras. Fast ingen stress här inte... Enligt presentkortet från sambon så ska det dock fixas innan Parisresan i vår.

Apropå presentkortet så skulle egentligen sambon själv ha fixat tapetseringen. Men eftersom vi gjorde det ihop så fick han en annan uppgift: Att efter slutfört verk, fixa mig en drink.

Och här har ni före- och efterbilder:

Såg ni vem som stack upp sitt söta nyfikna huvud....

Givetvis ville Morris inspektera varför dörren hade varit stängd alldeles för länge.

P.S. Sambon säger nu att det inte uttalat stod i presentkortet att han själv skulle tapetsera. Utan att det inte stod preciserar vilka han skulle ha som hjälpredor, vilket innebar att jag visst skulle vara med och hjälpa till. En efterkonstruktion, enligt min mening...

Ett till P.S: En kompis undrade var alla blogginlägg från mig hade tagit vägen (han får dem som mejl). Så nu borde han bli nöjd :-). Fast jag är inte så säker på att han sa det med saknad i rösten...

Orättvist!

En kompis påpekade en sak för mig som även jag har tänkt på. Att det nästan bara är Morris som får vara med på bild i min blogg.

Grymt orättvist!

Då kan man ju undra varför. Jo, därför att:

• Det är Morris som brukar göra busiga saker som är roliga att dokumentera. Se bl.a. Fler välmanikyrerade, Lustig leksak, Var är Morris, Tvätta katt, Klätterapa
• Det är Morris som alltid vill vara med på bild så fort jag ska fota något till bloggen. Se bl.a. föregående inlägg, Det var nog dags nu, Chokladkalender med överraskning, Lätt att ta fel
• Att fota Snöstorm blir oftast när hon ligger och vilar. Och hur söt hon än är så har hon en tendens att ser riktigt tjurig ut på bild.

Men denna gång var hon bara bedårande. Så därför får ni ett gäng bilder på henne i samma serie:

Så otroligt bortskämd

Det är jag. Jag är väldigt bortskämd av sambon. Inte nog med att det är han som fixar mest här hemma, han ger mig otroliga presenter:


Kängor (som tyvärr var för små), TV-spelet Zumba (där man följer bruden på TV:n), yoga-matta (så det blir lite mjukare när jag försöker med mina sit-ups), tapetsering av fondvägg i sovrum och gästrum (efter 4 år har vi hittat tapeter vi gillar) och en resa till Paris (att möta våren i den staden är ju inte helt fel).


Jag sa ju det - så otroligt bortskämd.


Dessutom fick jag en välbehövlig stavmixer (den gamla hade gått sönder, så vi kunde inte göra falafel bl.a.), TV-spel i form av dans (så pass mycket jag att jag redan hade det), en skål i form av en katt (ni kanske inte vet det, men jag älskar katter...) och talböcker (vilket är min sysselsättning när jag åker bussen mellan Västerås och Eskilstuna).

Mycket passande & fina presenter.


När jag fottade mina presenter ville givetvis Morris vara med. Han är en riktig linslus. Han tillhör definitivt Eckemarks-släkten...

Såg ni att det var en liten bildserie?

Hade SF ihop med min PT

I onsdags hade jag SF. Då passade jag på att träffa min PT. Han och jag brukar umgås i vårt vardagsrum, vilket vi även gjorde denna kväll.

Det vill säga, jag hade SamboFritt & träffade då min Personliga Tränare.

Nu är min personliga tränare ingen riktig person utan en tecknad gubbe på TVn. Även jag är tecknad. Det är ett träningsspel där min avatar gör precis som jag gör. Väldigt avancerat. Det betyder att man inte kan fuska. Om inte jag hoppar, hoppar inte min avatar och då blir inte min PT glad på mig. Inte för att jag skulle fuska. Detta gällde självfallet en helt hypotetisk situation...

Så här ser det ut när jag kämpar på. Så här ser det ut i reklamen: EA Games Active 2. Konstigt att de ser så mycket mer vältränade, gladare och piggare ut...

Efteråt brukar jag göra lite rygg- och magövningar. Då kommer gärna Morris och vill vara med. Ibland är man nära att lägga sig på honom. Inte verkar han heller ha några högre hygienkrav, då han har en tendens att lägga sig väldigt nära.