Klassresa

I helgen gjorde jag en riktig klassresa.

Jag började med att kliva på mitt ”jobbtåg”, d.v.s. tåget jag tar till jobbet. MEN jag steg inte av där i Eskilstuna som vanligt, utan vidare till Norrköping (bara det är väl nästan som en klassresa…). Där bytte jag tåg för att fara vidare till Malmö.

Och då gjorde jag nåt som jag aldrig tidigare har gjort (nej, det var inte att tjuvåka på trappsteget, det är jag alldeles för ordentlig för). Jag åkte 1:a klass! Jajamänsan! Där satt jag ihop med direktörerna, sen var det väl någon till från arbetarklassen, och pöste. Gratis frukt, kaffe och vatten (och i denna aspekt är jag fortfarande student: gratis är gott). Och med tanke på hur mycket vatten jag brukar bälga i mig så var det nästan att jag gick plus. Om det hade varit gratis vin, då hade jag definitivt gått med vinst…

Så att börja i arbetarklassen, vidare till medelklassen, för att sluta hos överklassen, kändes inte så dumt. Inte så dumt alls. Det tråkiga var väl att jag gjorde den motsatta resan på vägen hem och slutade med att anlända hem med mitt jobbtåg.

Min tid på toppen var kort, men ack så ljuv. Fast det där de säger att det blåser hårt på toppen, märkte jag inget alls av. Inte ens en liten bris. Det var dock lite ensamt.