Har fortfarande mycket grabbhormoner

Morris är fortfarande lite för på Snöstorm. På ett sätt som syskon inte ska vara...

Men enligt sambon så sa Veterinären att grabbhormonerna sitter kvar ett par veckor efter kastreringen. Han sa att därför kunde Morris fortsätta att skvätta ett tag till. Jag undrar om Veterinären verkligen sa det, eller om sambon vill ha nån att skylla på - ett tag till...

Stackars Morris

Bör varna känsliga tittare. Det förekommer bilder i detta inlägg som är både nakna och intima.

Oj, vad det har varit synd om Morris denna vecka (även med hänseende till att han är van vid konstiga föräldrar...).

I veckan så såg han plötsligt ut så här. Vi misstänker att han har haft lite gruff med storasyrran, som blev less på hans intensiva uppvaktande. Men det konstiga var att han inte verkade bry sig. Det var av en slump som jag råkade få syn på hans lilla skallighet på halsen (stor som en enkrona). Stackars Morris.

Som om det inte var nog, så var det dags för kastrering. Det skedde igår. Jag och sambon har, kanske lite elakt, skojat om hans ballar. Jag har kallat dem för "ballar av stål" för de har stått ut så himlans mycket. Inga funderingar där inte om vilket kön han tillhörde... (Han har ju i och för sig bevisat det tidigare: En riktig grabb.)

Men nu har han alltså varit hos veterinären: chop chop. Inga stålballar längre. Stackars Morris.

När han ändå var där och blev sövd så blev han öron- och chipmärkt. Så nu är han coolast i familjen - han är nämligen tatuerad i örat. Jag vill oxå ha en tatuering, fast kanske inte i örat. Att klia sig i det örat är nu rätt skoj, vilket även att slicka sig där veterinären var och rotade är. Och ibland vill han ju även klia sig lite på halsen, där såret är. Så vi har haft lite koll på honom.

En annorlunda effekt av hans öronmärkning och tillhörande kliande är att han numera är grönvit. Förmodligen till min familjs stora glädje då vi är anhängare till Västerås SK (särskilt bandy), och de har dessa vackra färger. En del skaffa bodys till sina bäbisar i de rätta färgerna - vi färgar våra istället... Stackars Morris.

Det var rätt jobbigt i fredags när Morris dels var i iväg och dels när han kom hem. Snöstorm började bete sig såsom hon gjorde när Simba var borta. Jamade gnälligt utan att vilja nåt. Sen när han kom hem var han lika slö och undandragande som Simba var sina sista dagar. Trots att jag visste att han inte alls var sjuk, höll hjärtat på att brista. Samma känslor vällde upp igen. Något jag aldrig vill uppleva igen.

Exotisk frukt – del 3

Nu var det dags igen: Att testa en ny exotisk frukt. Den här gången kom sambon hem med en Kiwano. Den som vi var sugna på att prova. Det är den vars smak liknas vid ”en blandning av gurka, lime och banan”.

Utseende utvändigt
Coolt utseende, tycker jag. Lite skoj.

Komma åt fruktköttet
Superenkelt, enligt sambon. Behövde inte ens fundera på att ta fram den japanska sågen…

Utseende invändigt
Fint med den limegröna färgen.

Konsistens
Lite geléaktig konsistens blandat med såsom gurkan är i mitten. Kärnorna var lite för hårda. Frukten kanske inte var tillräckligt mogen?

Smak
Helt okej, men med dragning åt smaklös. Man kände lite banan och friskheten av en gurka.

Sammanfattning
Kul ur en estetisk synvinkel. Lite för smaklös och geleáktig för att få högsta betyg.
En rolig frukt, helt enkelt.


Jag förstår att ni med otrolig spänning har väntat på ovanstående recension… Och knappt kan bärga er innan nästa kommer…
Eller så börjar ni fundera på vilket torftigt liv vi verkar ha, när vi kan gå igång så pass på frukter… Jodå, så trist är våra liv – fast ibland crazar vi till det. Som när vi häromdagen åkte Telemark (mer crazy än så blir det dock inte…). Filmbevis kommer i nästa inlägg, väldigt snart.

Vojne, vojne – gammal & skröplig (redan?)

För två veckor sedan var jag på promenad i Malmö med mor min & sambon. För att få stöd så höll hon mig under armen. Tryggt och säkert.

Vi skulle hämta upp min systerdotter från Fritids och mor släppte taget då vi gick in genom grinden till skolgården. Precis efter så hände det: schwung. Och där låg jag på en isfläck och sprattlade. Tur att jag inte ”stödde” min mor då, för då hade hon inte varit så trygg och säker längre.

Det känns fortfarande i ena handleden (klen som jag är…).

I morse var det dags igen. Precis utanför ingången till jobbet var det en isklump. Just när jag satte foten där, tänkte jag att det nog inte var så smart. Det var det inte. Schwung, och så låg jag där. Tog emot mig med samma hand som förra gången, och det gjorde ju inte smärtan mindre.

Dessutom har jag lyckats att skaffa mig en musarm, sedan en knapp vecka tillbaka. Tänk att smärta kan göra så ont... Eftersom min arm inte är nåt att visa på bild direkt, får riktiga möss symbolisera min musarm och min otroliga smärta. Det mössen kände när de fick agera leksak är bara blaha blaha i jämförelse…

Vojne, vonje. Att jag redan har blivit så gammal och skröplig.


P.S. Till helgen ska jag och sambon åka skidor (var bra länge sen sedan sist). Undrar vad som kommer att hända då? Lårbenshalsen, kanske…?

Kattbilder

Eftersom jag är sjuk orkar jag inte göra ettvanligt inlägg. Istället piggar jag upp mig själv med lite bilder på kissarna.