Miss Karin

Igår fick jag epitetet "Miss Karin" av en kollega. Och det syftade inte först och främst på att jag är fröken. Nä, jag berättade för honom om mina knäppa, dumma, fåniga misstag jag hade gjort på jobbet.

Misstag

På jobbet har man (alla utom vi administratörer) möjlighet att göra en egen personlig sida. Något som de ska göra själva. Men några får problem och då har jag hjälpt dem = gjort sidorna åt dem (jag jobbar med webben). Jag fixade flera kollegors sidor samtidigt (det var Kalle, Petronella och Stina), och var stressad eftersom en massa annat borde göras.

Dagen efter (igår) fick jag ett mejl från en av dem, det var från Kalle: "Jag har fått Petronellas CV på min sida." Ooops. Jag hade lagt in ett dokument, ett cv, på fel person.

Nytt misstag

Jag fick ett mejl från en av kollegorna angående hennes personliga sida (det var igår). Hon ville veta hur man hittade den. Så jag svarade: "Hejsan Petronella! Din personliga sida har adressen xxx, och du hittar den från din personalsida yyy, och från följande sidor ..."

Det var bara det att det inte var Petronella som hade mejlat mig. Det var Stina. Oooops. Så Stina hade fått adresserna till Petronellas sida. Hoppsan.

Första misstaget

Raden med misstag började med att jag skulle skriva en inbjudan till ett seminarium i måndags. Jag hittade inte papprena jag hade fått som jag delvis skulle använda som underlag. Väldigt pinsamt, tyckte jag. Jag valde att vara lite extra kreativ själv (hade egna anteckningar att gå på). Men så insåg jag att jag måste ha de där papprena.

Jag letade på kontoret, i jobbväskan och hemma. Jag letade på kontoret, i jobbväskan och hemma. Jag letade... Fick med svansen mellan bena, åter be om papprena. Två dagar därefter hittade jag dem i jobbväskan. Ooops. Hade varit mer ordentlig än jag trodde och stoppat dem i en mapp (och jag har ganska många mappar i väskan). Och där letade jag inte.

Kalle, Petronella och Stina heter i verkligheten något annat.

Ska flytta till Norrbotten

Det har sambon sagt. Efter att vi har gift oss, då flyttar vi till Norrbotten. Vart i Norrbotten? Verkar inte spela så stor roll. Så länge det är Norrbotten verkar sambon vara nöjd.

Det är nämligen så att i Norrbotten så skiljer sig minst antal par, medan Västmanlänningarna ligger näst högst upp på skilsmässotoppen. Vilka som toppar? 08-orna givetvis ;-). Så Stockholmare lär vi inte bli...

Intressant försäljningsknep

Blev uppringd av ett företag som ville sälja en tjänst till mig. Tjänsten lät väldigt vettig i och för sig. Det var sättet som de använde för att sälja som var skumt. Eller snarare obehagligt.

Hon berättade hur bra tjänsten var, hur väl jag behövde den (vilket jag i och för sig gör) & hur mycket pengar jag skulle tjäna på att börja med den. Det handlade om att låta ett företag med fondanalytiker analysera aktiemarknaden och sedan sälja och köpa aktier för min ppm-fond. Och eftersom jag inte är aktiv och byter fonder & inte håller koll på alla 800 som finns att välja mellan skulle jag självfallet anlita dem. Så långt lät det ju bra.

Sen ville hon kontrollera min stavning på min mejladress så att jag kunde komma igång med tjänsten.
Öh, va?
- Menar du den tjänsten som jag inte har accepterat ännu att börja med?
- Men vaddå, kontrar hon, ska du inte ha den? Vilket hon säger i en ton som att jag är mindre vetande.
- Vill du inte tjäna pengar, undrar hon väldigt förvånat. Och nu börjar hon bli nästan aggressiv
- Jag vill fundera på saken, säger jag.
- Men du har ju funderat i 11 år utan att ha gjort något. Vaddå, ska du bli fondmäklare själv?

Jag kände mig rätt så olustig av samtalet. Jag upplevde det faktiskt som lite hotfullt på slutet.
Min positiva energi bara rann ut, när jag skulle försvara mig mot henne. Jag som var på så himlans bra humör i dag, efter att ha haft en väldigt jobbig vecka.
SUCK!

Stöttande eller störtande?

Ett hus i kvartet har en längre tid haft två stöttor mot sig. Som synes inte speciellt kraftiga. Men, vad vet jag? De där tunna kanske är jättestarka och håller upp hela huset.

Men nu har den ena stöttan trillat!
Hur kommer det att gå nu?
Kommer hela huset att välta?
Eller är det bara ytterväggen som kommer att störta samman?

Kan erkänna att jag kände mig lite orolig när jag stod där och fotade med mobilen. Tänk om huset hade vält just då - över mig.

Ber om ursäkt för den dåliga kvaliteten på bilderna.

Jag vågade inte dröja mig kvar alltför länge, med tanke på de

överhängande riskerna...

Kan fixa gratis cigaretter

Läste i tidningen att vissa smuggelcigaretter innehåller musbajs. Men sånt kan jag fixa gratis. Kanske inte jag, men Snöstorm. Hon kan t.o.m. fixa själva mössen, och det måste väl vara ännu bättre att röka...?

Nämen - Kors i taket!

Vad har det tagit åt oss? För bara några veckor sedan tapetserade vi om i gästrummet. Och i söndags så slog vi till igen: En fondvägg (i alla fall en 3/4-delars fondvägg) i sovrummet.

Detta skulle göras innan vår Parisresa, som sker i mitten av april. Och det har vi ju klarat med flera veckors marginal. Förra gången vi sa att rummen skulle vara klara innan en viss tidpunkt (en Skottlandsresa), så tog det 4 år innan det blev gjort.

Så med andra ord: Kors i taket!

Här är lite före- och efterbilder med fokus på detaljerna. Eftersom det tog sån tid innan vi kom till skott med tapetseringen, satte vi upp stickers så länge.

Glas i kvadrat

Igår kväll var vi på Ikea och investerade i glas. Många glas. Det var t.o.m. 30% på deras relativt billiga glas. Så vi handlade. Vi handlade jättemånga glas. Drygt 160 + 35 små värmeljushållare i glas.

Det var så mycket glas att jag inte fick plats i bilen när vi skulle köra hem. Men som tur var så fick föraren plats i alla fall...

Ett fall framåt

Mina gamla stövletter har verkligen betalat sig. Köptes på Coop för en massa år sedan, för en billig penning. Sulan har dock börjat ge sig, så i några år har jag letat efter nya, men inte hittat några som har dugt.

Men till slut blev det ohållbart. Klacken bestämde sig för att skilja sig från resten av sulan, vilket medförde en annorlunda gång. Varje steg innebar ett äventyr kan man säga:

Men lagom till de pajade ihop helt, hittade jag dessa (på rean dessutom). Kände mig mycket nöjd. Häromdagen (hade då ägt dem mindre än en vecka) så gick jag med långa, snabba & bestämda kliv i korridoren på jobbet. Och då...

Fall framåt

Jag gled till med ena klacken, återfann balansen bara för att glida återingen på samma sko. "Pang", sa det och så låg jag framstupa på golvet. "Aj", sa jag (fast med lite andra ord). Tyvärr hade jag min fina kamera i väskan eftersom jag skulle fota för jobbets räkning. Och den väskan damp ju oxå ner i golvet ihop med mig. "F-aaaa-n". Snabbt upp på benen, dra upp kamera och testplåta. "Pust", den höll.

Sensmoral
Vi tar olika typer av kliv framåt här i livet...

Ont i knät fick jag. När jag skulle visa sambon hur synd det var om mig och mitt knä, så syntes ingenting. Om man nu ändå gör illa sig så ska det ju synas, så man får lite medömkan. Men inte ens det plåstret på såret fick jag.

Och när jag skulle fixa illustrationer till detta inlägg ville givetvis fotomodell nummer ett vara med:

Använda brorsans lön

Tänk vilka tips tidningen ger ibland. Nu stod det om tjej som använde sin brors lön. Hmmm, det kanske skulle va nåt. Enda problemet var att hon åkte dit.

Men om ingen av er säger nåt till min bror så borde det inte vara några problem. Jag kan nämligen tänka ut en massa skoj jag skulle kunna ha för pengarna. Undrar hur många månader jag skulle kunna tanka lönen hans innan det uppdagas. Fast det lär väl visa sig...



Oooops. Tänkte inte på det. Min bror får mina inlägg i sin mejlbox. Undrar om han läser dem...

En sällsynt tjockis i Eskilstuna

Näää - nu får de väl ge sig. Jag som inte ens var i Eskilstuna idag. Och ändå så var det så det stod på text-tv:n idag:
"En sällsynt tjockis i Eskilstuna"


Visade sig handla om en flodhästunge (och någon unge är jag ju inte...). Fast det var i och för sig rätt så uppenbart att det inte handlade om mig - så sällsynt är jag kanske inte...