Efter bröllopet fick vi lite abstinensbesvär. Vad skulle vi nu hitta på? Nu när vi hade tagit klivit in i vuxenvärlden (till slut, kanske en del tycker...), så ville vi ju fortsätta i samma anda. Så vi startade en vinprovarklubb.
De som vi "erbjöd medlemskap" (ja, vem som helst kunde ju inte vara med i denna exklusiva vinprovarklubb...) hade alla ett gemensamt: De gillar vin.
Enda problemet vi hade var att ingen är direkt vinkunnig. Vi löste det genom att ta hjälp av Systembolagets webb. Vi kollade där vilka dofter och smaker de olika vinerna hade och så blev det facit. Facit fick man inte reda på förrän efter att vi hade smakat av och känt efter (läs:
gissat). Dock fick man reda på alla de smakar och dofter (var oftast desamma) som passade en eller flera av vinerna, så hade man nåt att utgå ifrån.
Vinkunnig respektive inte
Man kunde direkt se vem av oss (vi var 8,5 denna gång, fast halvan drack inte så mycket vin då hon bara är 15 månader), som hade varit med förr. Och det var inte jag.
Man kunde även se vem som var sämst. Och det var jag. Trots att jag tidigare hade sett facit. Trots att jag tidigare hade skrivit facit. Men inte hjälpte det inte.
Slutsatser
De slutsatser jag drog var:
- Samma druva smakar ganska lika oberoende land och priskategori.
Vi hade Shiraz/Syrah (samma druva, bara olika namn beroende på land) som tema. - Jag fick mycket mindre vin i mina glas, eftersom de blev tomma mycket snabbare än de andras.
- Billigaste vinet, 54 kr, var riktigt gott (Aussie Red in the Sand). Skillnaden var att det inte hade fatkaraktär.
- Att det är kul att prova vin - även om man är skitkass på det.
- Att det är en av de få aktiviteter som är rolig, trots att man är skitkass på det.
- Även det dyraste, 136 kr, var gott (Crozes-Hermitage Les Launes) - trots att det var från Frankrike... Jag är mer fan av Nya Världen, speciellt Sydafrika, Australien & Nya Zeeland. Men att detta var det dyraste var svårt att känna.
- Att jag gärna gör detta igen.
Inlägg
