Biten i baken

Vi har ett riktigt utedass vid vår sommarstuga. Ett riktigt eftersom stolen står helt ute i det fria. Riktigt nice faktiskt. Dessutom innebär det att den ”riktiga” toan, mulltoan (som faktiskt står inomhus), inte blir alltför blöt. Det kan den nämligen bli, och inte beroende på att det regnar in... (var det för mycket information, tro?). Med andra ord är utetoan en kisstoalett.

Det är inte bara vi som gillar vår tomt ute vid stugan. Det gör även ett gäng myror. Pissmyror. Många sådana. Och inte är de snälla, de bits hårt och sedan kliar det förbenat.

Tyvärr så har de båda ovanstående en förmåga att kombineras. Inte alls skoj, när man sitter där med rumpan bar och filosoferar över ditt och datt. Det brukar märkas när man drar på sig byxorna igen. För pissmyror gillar inte att komma i kläm. Det gillar det inte alls. Så då blir det såsom rubriken förtäljer, man blir biten i baken.
(Nu förstår jag varför de kallas för pissmyror…)

Och så säger de att ”Myror i brallan” är ett barnprogram.
– Icke!, säger jag. Det är snarare en skräckfilm…