tisdag 7 juli 2009

Vilken otur!


I torsdags tog vi bilen och styrde kosan mot Skåne, för att sambon skulle tävla med vår bil på bana. Jag hängde på för att i samband med detta hälsa på några kompisar, syster med familj nyligen hemkomna från USA (efter 13 år) samt sambons familj. Givetvis tänkte jag även kolla när sambon tävlade.

Dag 1 skulle han träna och tidskvala (vilket ger startposition för tävling dag 2). Dag 3 var sista tävlingsdagen och det var då jag skulle titta.

Vad händer? Jo, remmen till vattenpumpen går av, vilket ger en överhettad motor = paj motor. Och detta sker redan under träningsvarven dag 1.

Resultat: Ingen tävling för sambon, vilket var orsaken till vår resa, svårt att ta oss till kompisarna vi skulle hälsa på och ett riktigt stort bekymmer med att bogsera hem bilen. Vi fick tag på en bil-släpkärra i Laholm med vilken vi tuffade hem i 75 km/h med hjälp av sambons far och hans bil. En lång resa hem med andra ord. Dagen efter körde sambon halva vägen ner, lät sedan svärfar ta över medan han själv satte sig på tåget tillbaka hem.

Dessutom ställer motorhaveriet till problem när det gäller att ta sig till och från sommarstugan. Det underlättar nämligen då att ha en körbar bil...


Men detta var inte det värsta som hände. Långt ifrån.


Innan vi for ner bytte sambon ut förarstolen mot sin racingstol. Det innebar att nätet som spänns bakom och mellan stolarna som vindskydd när taket är nerfällt, inte kunde användas. Jag upptäckte under resans gång hur stor betydelse detta nät faktiskt har.

Har ni sett Bridget Jones när hon ihop med Hugh Grant åker öppen sportbil ut på landet? Då hennes sjalett flyger av och håret blir ett enda, stort skatbo? Exakt så blev det för mig. Jag hade dock ingen sjal som blåste av, men en av de utskrivna kartorna flög sin kos och håret, ja håret. En jäkla riskbuske, helt enkelt. Och det var det som var det värsta som hände på hela resan…

P.S. I och med bogseringen hem, slapp jag i alla fall oroa mig för min frisyr…

Inga kommentarer: