Oj, vad det har varit synd om Morris denna vecka (även med hänseende till att han är van vid konstiga föräldrar...).
I veckan så såg han plötsligt ut så här. Vi misstänker att han har haft lite gruff med storasyrran, som blev less på hans intensiva uppvaktande. Men det konstiga var att han inte verkade bry sig. Det var av en slump som jag råkade få syn på hans lilla skallighet på halsen (stor som en enkrona). Stackars Morris.
Som om det inte var nog, så var det dags för kastrering. Det skedde igår. Jag och sambon har, kanske lite elakt, skojat om hans ballar. Jag har kallat dem för "ballar av stål" för de har stått ut så himlans mycket. Inga funderingar där inte om vilket kön han tillhörde... (Han har ju i och för sig bevisat det tidigare: En riktig grabb.)
Men nu har han alltså varit hos veterinären: chop chop. Inga stålballar längre. Stackars Morris.
När han ändå var där och blev sövd så blev han öron- och chipmärkt. Så nu är han coolast i familjen - han är nämligen tatuerad i örat. Jag vill oxå ha en tatuering, fast kanske inte i örat. Att klia sig i det örat är nu rätt skoj, vilket även att slicka sig där veterinären var och rotade är. Och ibland vill han ju även klia sig lite på halsen, där såret är. Så vi har haft lite koll på honom.
En annorlunda effekt av hans öronmärkning och tillhörande kliande är att han numera är grönvit. Förmodligen till min familjs stora glädje då vi är anhängare till Västerås SK (särskilt bandy), och de har dessa vackra färger. En del skaffa bodys till sina bäbisar i de rätta färgerna - vi färgar våra istället... Stackars Morris.
Det var rätt jobbigt i fredags när Morris dels var i iväg och dels när han kom hem. Snöstorm började bete sig såsom hon gjorde när Simba var borta. Jamade gnälligt utan att vilja nåt. Sen när han kom hem var han lika slö och undandragande som Simba var sina sista dagar. Trots att jag visste att han inte alls var sjuk, höll hjärtat på att brista. Samma känslor vällde upp igen. Något jag aldrig vill uppleva igen.
Inlägg
7 kommentarer:
Ska kanske tillägga att Morris själv mår utmärkt. Trots att han är grönvit...
Va skönt att det är bättre nu. Det sliter i hjärtat när dom inte mår riktigt bra efter kastrering. Min Eddie var hängig i 2 dagar. Han är väldigt känslig lillen. Hoppas han lugnar sig med uppvaktningen nu då ;)
Åhh stackars Sötis! Inte nog med kastreringen utan även örat & såret som kliar men jag antar att han mår bättre nu :)
Jag avskyr också hur de blir efter narkosen, Melissa var hängig & vinglig i ca 4 dagar men hon fick även smärtstillande så det var nog därför & jag förstår dig precis hur du känner det är hemskt att se sina älskade djur må dåligt!
Han är jättefin i den gröna färgen hihihih!
Kram på er
Oj, 2 respektive 4 dagar. Det var länge! Nä, han piggnade till rätt snabbt. Han hade varit rätt länge hos veterinären innan han kom hem. Men det gav en otäck flash back som jag inte var beredd på, fast jag visste att Morris mådde alldeles utmärkt.
Javisst är den gröna färgen fin...? Det på nosen har försvunnit (syntes knappt på bilderna), och jag tycker nog att det på benet har minskat i intensitet.
Tack för era gulliga kommentarer!
Kram!
Sv: Ja visst är Lucky från kattvärnet charmig på bild, vad man läsa om honom är han mysig också. Skulle jag varit påväg att skaffa katt nu hade jag nog kikat på honom. Ser så myysig ut. Kram Heidi
Jo för att det är ett större ingrepp man gör när man kastrerar katthonor, hon hade ett ganska stort sår i magen min bebis. & snart så måste vi kastrera Alissa också :(, usch jag vill inte ens tänka på det!
Tack för din fina komplimang :))
Thank you :))Jag gillar att sy det är min bästa hobby tycker jag :)
A det var faktiskt skojigt att gå ut med kollegorna , jag blev tom uppvaktad eftersom jag fyller år snart:)
Hoppas du har haft en fin helg! Kramar
Skicka en kommentar