Orsaken till velandet var att torsdagar är en Eskilstunadag för mig, men i morrn ska jag vara på möte i Västerås. Så skulle jag då byta dag och ta mig till E-tuna i dag istället? Fast å andra sidan är jag ju på möte i morrn och inte speciellt tillgänglig. Det är för att vara tillgänglig som jag delar min tid. (Om ni inte hängde med där, så gör det inget. Det är knappt så att jag hänger med...). I sista sekunden så gjorde jag mitt val.
Och jag valde fel. Jag valde att ta bussen till Eskilstuna, vilket har medfört följande:
- Blev åksjuk på slutet av bussfärden vilket i sin tur orsakade huvudvärk (vädret hjälpte nog till i och för sig)
- Fick ingen att luncha med (i Västerås brukar jag alltid gå hem och äta ihop med sambon).
- När jag skulle åka hem och hade satt mig på bussen (kl. 16.15), upptäckte jag att plånboken var borta. Jag orkar inte stanna kvar en timme till, tänkte jag. Jag skiter i plånkan, får låna av sambon tills på tisdag när jag är tillbaka här.
- Ska ta fram Ipoden. Den är inte heller i väskan.
- Jag rotar efter mobilen, för att messa sambon och beklaga mig. Ingen mobil heller.
- Bussen börjar åka.
- Jag får be chauffören att stanna. För gränsen gick vid mobilen. Den vill jag inte vara utan så pass länge. Så jag hoppade av.
- Så nu sitter jag på jobbet igen. Upptäckte när jag skulle lägga ner mobilen i väskan att min jobbmobil inte låg där. Den låg visst på skrivbordet under några papper.
Nä, det verkar inte vara min dag idag. Nu gäller det bara att inte missa nästa buss. Fast den lär säkert vara inställd. Om den kommer och jag hinner med den, hur stor är då risken att vi råkar ut för punka...? Ja, jag vet inte, men det jag vet är att det inte är min dag idag.
2 kommentarer:
Aj då, jobbigt när sånt händer!
Jag hade också en sän där dag i går.
Hoppas allt ordna sig & nu är det ändå inte många timmar kvar på den här dagen :)
Åhh tack snälla du för dina fina kommentarer. Men vet du jag är inte så lång eller smal för den delen som det kanske ser ut på bilderna. 165 cm är jag, du skulle se vad roligt det ser ut när jag står brevid min man han är nästan 2 meter lång, hahahaha.
Ang ljus terapi, vi har ett solrum på min arbetsplats men jag är så dum som inte går dit. Man behöver solljus som du säger annars så blir man deprimmerad.
Hoppas allt är bra med dig & katterna/ Stor kram
:-). Tyvärr visade det sig att den dåliga dagen inte var slut då.
Oj, det trodde jag inte ang din längd.
Vet hur det är. Vi har massage på jobbet för en billig penning. Det dröjde jättelänge innan jag signade upp mig för det.
Kram Karin
Skicka en kommentar