Paff, rörd och glad

Häromdagen skulle jag hjälpa en kollega. När jag kom in på hennes kontor så låg där två, små paket inslagna i omslagspapper för barn. Åhh, är de till mig för att jag hjälper dig, sa jag lite skämtsamt.

Min jobbarkompis berättade att det är lätt för det äldre syskonet att bli lite avundsjuk när den nya bäbisen kommer och får all uppmärksamhet och presenter. Smart tänkt, sa jag.
– Så jag köpte därför paket till dem båda, fortsatte min kollega.
– Va snäll du är som även tänker på syskonet, svarade jag.
– Så det är lite kattsaker i dem, sa min jobbarkompis vidare.

Kattsaker? Till en bäbis? Verkar ju lite konstigt, tänkte jag.

– Så varsågod, avslutar hon.
– Va, är det till mig? Till mina katter???, fick jag fram med största förvåning i rösten.
– Jo, du skrev ju att det är en ny bäbis du ska få. Så då tänkte jag att det var på sin plats att ge bäbisen en present, säger hon.

Själv står jag där med gapande mun, innan jag ger henne en stor kram och tackar henne innerligt (är, ska jag erkänna, lite rörd).

Jag kan lova att hon i och med detta hamnade högst upp på min jobbprioriteringslista. När hon behöver hjälp, är jag där på stört…

TACK, M!!!


P.S. I kväll får vi hämta vår nya familjemedlem, Snickers. Det är såå spännande! Och nervöst. Hur ska han och Snöstorm gå ihop? Det här var varit den längsta veckan jag någonsin har upplevt. Trots att det nog är den kortaste ”graviditet” någon har haft. Två kollegor är gravida (på riktigt). De får vänta läääänge…

P.S. igen: Ni kommer nog få stå ut med att de närmast inläggen kommer att handla om mina små älsklingar. Med förhoppningsvis lite roliga kort.