Vad menas – egentligen?

En kollega till mig undrade häromdagen om jag hade klippt mig. Och jo, det hade jag gjort veckan innan.
– Tycker inte du också att man ser rätt så barnslig ut i ansiktet när man nyligen har klippt sig?, frågade hon.
– Näe, sa jag, det tycker jag inte.
– Jo, lite barnslig, fortsatte hon. Och lite rund i ansiktet, la hon till, att man ser rundare ut.
– Näe, sa jag återigen, det tycker jag inte (jag har inte sånt varierat språk som ni märker…). Det har jag aldrig tänkt på, la jag till.

Några timmar senare slog det mig: Vad menade hon egentligen? Var det en pik om att jag såg barnslig och rund ut? Eller vad? Vad tror ni (tar gärna emot synpunkter)?

Antingen har jag väldigt bra självförtroende som inte ens tänkte tanken att hon försökte påpeka att ansiktet mitt var knubbigt och barnsligt. Eller så är jag väldigt trög (eller långsam, som min sambo skulle uttrycka det)…


Nä, ni får ingen bild som bevisar att hon hade rätt – eller fel. Istället får ni chansen att se prov på äkta barnslighet. Rättare sagt, något som är barnsligt roligt.

Räser-Karin har nämligen varit i farten igen. Denna gång åkte jag med sambon när han körde slalombana med vår lilla bil. Och jäklar vad fort det gick!!

Räser-Karin åker med sambon i vår Miata i slalombana.

(Fast det tar mig emot, måste jag erkänna att sambon är otroligt duktig på att köra bil. Jag visste inte att han var så pass säker bakom ratten som han bevisligen är.)