Är rädd för att vi har lagt grund för personlighetsklyvning hos vår nya, lilla kisse. När han sedan går hos sin terapeut så har han all anledning att skylla på sin barndom, ja, främst på sina föräldrar (jag och sambon). Vi har nämligen bytt namn på den lille kraken.
Vi kom på att han inte var någon Snickers. Men en Morris är han. Tror vi. I alla fall tills vi på nytt försöker störa hans självbild.
Nä, han morrar inte, utan det är från bilen namnet kommer. Och så lät det bra. Det var sambons idé. Det lustiga är att det är han som har svårt att komma ihåg namnet. Varje gång han kallar på lillskrutten så säger han Snickers. Inte konstigt om Snick.., nej jag menar Morris, får psykiska men.
Vi kom på att han inte var någon Snickers. Men en Morris är han. Tror vi. I alla fall tills vi på nytt försöker störa hans självbild.
Nä, han morrar inte, utan det är från bilen namnet kommer. Och så lät det bra. Det var sambons idé. Det lustiga är att det är han som har svårt att komma ihåg namnet. Varje gång han kallar på lillskrutten så säger han Snickers. Inte konstigt om Snick.., nej jag menar Morris, får psykiska men.
Som tur är så går det mycket bättre nu mellan nya och gamla katten. Snöstorm tolererar Morris, så länge han inte kommer för nära. Då morrar hon lite dovt och går sedan iväg. Istället för att oroa oss för att hon attackerar lillkillen, så tycker vi nu att hon bör ta befälet och säga ifrån till honom på skarpen. Visa att det är hon som är högst i hierarkin. Näpp, vi är aldrig nöjda…
Tack för alla tips, råd och uppmuntrande ord vi har fått! De har definitivt hjälpt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar