Återträff – del 2

Återträffen blev skoj! I och för sig var jag och min barndomskompis, hon-som-har-stått-ut-med-mig-så-länge, inte med på själva återträffsmiddagen. Middag hade hon, jag och sambon här hemma istället. Innan vår lilla tete-te (hur stavas det egentligen?), hade vi fördrink med några gymnasieklasskompisar som skulle på återträffen. Och efter vår middag passade det ju bra med en liten förfest innan vi drog till krogen (diskot som vi äldre brukar säga…), där återträffen höll hus.

Med två förfester så förstår ni att jag tycker att kvällen blev lyckad… För att spica upp det hela lite ytterligare, så var min första pojkvän med på förfest nummer 2 och sedan med ut.

På krogen stötte vi på några av våra gamla klasspolare, fast inte förrän på slutet. Själv så stötte jag ihop med två grabbar som var kompis med en gymnasieklasskompis till mig. Så vi var på en del fester ihop på den tiden. I och med att de stod och pratade med en av dem som var med på förfest nummer 1 (är det nån som hänger med?), så gick jag fram och snackade lite.

Det visade sig att ingen av dem kände igen mig. Lite komiskt eftersom en av dem har pluggat i Linköping precis som jag och att vi då snackade några gånger. Ännu roligare var att den andre killen har jag pussat på, på en fest på gymnasiet. Han tyckte att enda sättet för honom att komma på vem jag var, var ju att göra om det hela… Jag lämnade dem i ovisshet.

Så är det en komplimang att de inte kommer ihåg en, eller är det ett tecken på att man antingen var rätt så ointressant då eller att man numera är en grå, tråkig tant? Grabbarna var i alla fall riktigt schyssta, de gav mig komplimanger när de försökte minnas mig.

I och med att jag hade två förfester här skulle man kunna tro att även en efterdito skulle äga rum i mitt casa. Trots att flera av klasskompisarna föreslog det (jag bor väldigt nära), sa jag faktiskt nej (och det är ganska imponerande att jag lyckades med det, vilket hon-som-har-stått-ut-med-mig-så-länge definitivt kan instämma i).


Hittade tidigare inskannade kort från gymnasietiden, för er att ”beundra”...