måndag 22 september 2008

Han närmar sig visst 40...

Sambon var riktigt ung och hipp, stack i slutet av sommaren iväg och åkte wakeboard med några kompisar. Riktigt coolt tyckte jag, tills detta ungdomliga tilltag resulterade i plågsamma bröstsmärtor (han är rätt smärtkänslig...).

Efter att sommarens motion mestadels bestod i promenader med katterna (d.v.s. i huvudsak stå still medan de spanade efter möss), var det dags för vårt nya liv när semestern var slut. Efter att sambon fick de smärtsamma följderna av sitt wakeboardande, var han tvungen att ta det lugnt. När det sedan blev bättre, slog nästa krämpa in: knäna (först ena, sedan båda). Nu började han att stapla fram än värre än då bröstsmärtorna gjorde sig gällande. En tung insikt - han börjar närma sig 40...

Annat är det med en annan. Jag är så pass trendig att jag redan nu (i går) har börjat blogga (denna företeelse startade väl nu?). Och det där med ansiktsbok, vad ska det egentligen vara bra för? Vad är det för fel med att skriva brev...? Att jag i dag har ont i ryggen p.g.a. ogräsrensande har absolut inget att göra med mina antal levnadsår. För så länge som jag är 2 månader yngre än sambon, är jag ung, vital och modern...

P.S. Jag var tvungen att slå upp ordet wakeboard för att se hur det stavades...

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag skulle verkligen vilja dementera det Karin skrev i kåseriet om ålder, men det är lite svårt då allt är sant...
Dessutom ska jag i eftermiddag till optikern för en synundersökning (jag ser inte längre lika bra som jag gjorde när jag var ung).

/Sambon