Nu har Morris-pojken varit hos oss i ett år. Precis i dag. Hipp Hipp Hurra!
Så hur är det? Han är fortfarande busig och gosig och sällskapssjuk. Tyvärr är han fortfarande på Snöstorm. Hoppar på henne bakifrån, vilket hon givetvis inte uppskattar. Så hon morrar och ibland fräser, och vi skäller på Morris. Är han väldigt lugn, då gillar Snöstorm honom.
Så hur är det? Han är fortfarande busig och gosig och sällskapssjuk. Tyvärr är han fortfarande på Snöstorm. Hoppar på henne bakifrån, vilket hon givetvis inte uppskattar. Så hon morrar och ibland fräser, och vi skäller på Morris. Är han väldigt lugn, då gillar Snöstorm honom.
Han gillar att lägga sig under saker. Ligger en tidning på golvet ska han givetvis krångla sig under den.
Ibland har man dock varit nära att sätta sig på honom.
Det tog ett tag innan jag hittade honom när han låg under vår bäddmadrass. Hur han nu lyckades kila in sig där.
"Oj då, pappas skjorta "råkade" trilla ner från stolen. Då måste den ju undersökas. In i armhålan. Usch, urk, det var inte smart... Snabbt ut igen..."
Katt som han är så gillar han att vila & sova. Katt som han är så är han nyfiken. Och dessutom vill han vara nära.
Inlägg
3 kommentarer:
ÅHHHhhh så himla söt han är på alla bilderna!En liten buse är han.
& han verkar ha vuxit en del lilla busen :)
Tänk vad tiden går fort!
Kramar
Han är så söt :-) Nått visst med svartvita katter. Min första kisse var en stilig svartvit kattpojken.
Tack!! Det värmer i mamma-hjärtat :-)!
Ja, visst har han blivit stor. Växer alldeles för fort. Men busa - det kan han :-).
Kram Karin
Skicka en kommentar