Upptagning av båten – Ett blött äventyr

Vid sommarstugan har vi en farkost – ett riktigt fartyg. Ett ståtligt skepp. Eller skepp och skepp, snarare en båt. Eller båt och båt, snarare en gammal, sliten plasteka. Men den är farbar, och riktigt mysig att ro.

Det är bara det att den ska ju upp ur vattnet på höstkanten. Vi har en tendens att dra lite på det där. Tänja på begreppet höstkant. Årstiden brukar snarare benämnas vinter. Även denna säsong.

Till slut kunde vi inte skjuta upp ”nöjet”, utan tog oss ut i början av december. Arbogaån, som är det vatten båten ligger i, har en tendens att svämma över på hösten och ännu mera på våren. Denna gång hade det svämmat över lite mer än vanligt. Det innebar att början av bryggan låg under vatten. Det medförde att man var tvungen att vada en bit för att komma ut på bryggan och till båten.

Det hade väl varit okej om det inte var för att vattenståndet var högre än gummistövelskaften. Och i december är det inte direkt varmt i vattnet. Så vem skulle få nöjet att klafsa ut i iskallt vatten?

Jag erbjöd mig faktiskt. Jag lovar! Men sambon var mycket ärbar (en ny sida…) och anmälde sig som frivillig. Jag tänkte ta kort med mobilen för att dokumentera hur djupt det var, men den stod i filmläge. Så det bidde en film istället. Två rättare sagt, för jag var ju tvungen att dokumentera sambons reaktion på kallvattnet som strömmade in i stövlarna… Givetvis enbart med syftet att visa honom i efterhand… Som bonus ser ni bilder både från denna gång och året innan (det med mig).